Debatt
Tolkar
25 augusti 2020 kl 19:05

”Ta ansvar för en fungerande tolktjänst, Hallengren!”

Tolkanvändares liv sätts på paus i väntan på utredningar som aldrig tycks leda till beslut. Behovet av en fungerande tolktjänst är dock fortsatt stort och riskerar att vara det på obestämd framtid om socialminister Lena Hallengren (S) inte tar ansvar för frågan, skriver företrädare för Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning (DHB).

Det här är en opinionstext

Det senaste decenniet har tolkanvändare i Sverige kämpat för att införa en mer kvalitativ, tillgänglig och central tolktjänst i Sverige. Utredningar har tillsatts, och förslag har lagts på is eller dumpats helt och hållet. Avsaknaden av en central tolktjänst som genomsyras av hög kvalitet och god tillgänglighet för tolkanvändare, samt politikens ovilja att på allvar ta tag i frågan har lett till att tolkanvändarna ständigt får se sina hopp och drömmar grusade. 

Nyligen kom nyheten om att en ny utredning tillsätts där utredaren får i uppdrag att göra en fördjupad analys av förslagen i föregående utredningar samt ta fram en handlingsplan för den långsiktiga utvecklingen av tolktjänsten. Inför den här utredningen vill Riksförbundet DHB ta upp tre kritiska delar som vi anser saknas i direktiven.

För det första måste tolktjänsten centraliseras. Just nu ligger ansvaret för att tillhandahålla tolk på olika aktörer. Att ha ett flertal aktörer som ansvarar för vad som borde vara en och samma tjänst skapar komplikationer som missgynnar tolkanvändarna. Politikerna medger själva att de inte känner till den totala omfattningen av behovet. Att man efter alla dessa år av utredningar inte kan bilda sig en uppfattning om behovet är en skam. Med en centralt styrd tolktjänst skulle man få en bättre uppfattning av vilken finansiering som behövs, och hur tolkbehoven faktiskt ser ut. En central myndighet skapar förutsättningar för en enhetlig, pålitlig och likvärdig tolkförmedling i landet. Det är oförståeligt att man i kommittédirektivet specificerar att utredaren inte har i uppdrag att analysera förslag som avser inrättandet av en ny statlig tolktjänstmyndighet, för det är precis det som behövs.

För det andra måste behov av tolk tillgodoses utifrån ett livsperspektiv. Rätten till tolkning kan inte bara avse arbetslivstolkning, eller utbildningstolkning. Hur ska barn som behöver tolk till sina simlektioner kunna lära sig simma om en tolk inte går att tillhandahålla från regionens håll? Hur ska ungdomar som behöver tolk till körlektioner kunna ta körkort om regionen inte ”har tillräckligt med pengar” för att tillhandahålla tolk? Hur ska tolkanvändare få en chans om arbetsgivare backar från en anställning på grund av att de också måste bära tolkkostnaden? Regeringen konstaterar att det är viktigt att tolk tillhandahålls men saknar förmågan att beskriva hur det ska gå till. Att endast bevilja tolkpengar till vissa delar av livet duger inte. Den nya tolktjänsten måste tillgodose alla tolkanvändares behov av tolk, och det ur ett livsperspektiv.

För det tredje måste man börja utgå från tolkanvändarnas behov. Regionernas prioriteringslistor visar att tolkcentralerna i stället utgår från sina egna behov, och inte tolkanvändarnas. Vi förstår att antalet tolktimmar inte kan skrivas upp till alltför höga siffror. Vi förstår att ekonomin begränsar regionernas alternativ. Det vi inte förstår, är varför tolkanvändarna själva inte får bestämma vilka aktiviteter som är relevanta. Som det ser ut nu är det samhället som avgör vad tolkanvändaren värderar högst, inte tvärtom.

Tolkanvändare är trötta på att vänta på utredningar som aldrig tycks leda till beslut. Inför den nya utredningen uppmanar vi er att lyssna på oss och andra intresseorganisationer. Vi vet vilka behov som finns. Vi vet vad konsekvenserna blir när tolktjänsten begränsas. 

Bjud in oss intresseorganisationer, lyssna på våra förslag och ta oss på allvar. Behovet av en fungerande tolktjänst är fortsatt stort och riskerar att vara det på obestämd framtid om socialminister Lena Hallengren (S) inte tar ansvar för frågan!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 25 augusti 2020 kl 19:05
Uppdaterad: 25 augusti 2020 kl 19:00

Skribenter

Jan Höglund
ordförande, Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning (DHB)
Anna Gabrielsson
generalsekreterare, Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning (DHB)