Förtroendevalda

”Systemfel när Mogert får miljoner rätt ner i fickan”

En avgång som beror på avslöjade trakasserier kan alltså leda till att miljoner av skattebetalarnas pengar går rakt ned i fickan på politikern. Det här visar att de etablerade partierna har en intern pakt om att skapa så fina villkor som möjligt åt sina egna. Och det är helt utan rim och reson.

Efter att det socialdemokratiska stadsbyggnads- och kulturborgarrådet i Stockholms stad, Roger Mogert, valde att avgå till följd av anklagelser om sexuella trakasserier, har det framkommit att han kan kvittera ut runt 4,8 miljoner kronor i avgångsvederlag under en femårsperiod. Ersättningen är en inkomstgaranti, med avräkning om Mogert får ett annat jobb. Något som brukar rundas genom att ta ut ”konsultarvoden” i eget bolag i stället för lön. Det här sticker i ögonen rejält, av goda skäl.

Det vi ser är resultatet av de etablerade partiernas interna pakt om att skapa så fina villkor som möjligt åt sina egna. En avgång som beror på avslöjade trakasserier, vilka dessutom medges av Mogert själv, kan alltså leda till att miljoner av skattebetalarnas pengar går rakt ned i fickan på politikern. Detta är helt utan rim och reson.

De nya partier som har kommit in i de politiska församlingarna har inte förändrat denna kultur. Tvärtom har de också satt sig vid köttgrytorna och fått höga avgångsvederlag och välbetalda reträttposter som landshövdingar och myndighetschefer.

Vi menar att detta är en farlig utveckling. Om vi utgår från att toppolitiker tillhör en särskild kast som bor i ett elfenbenstorn, så får vi också den typen av politiker. Ett politiskt uppdrag handlar om att ta ansvar för gemensamma angelägenheter. Det ska inte vara ett särskilt yrke eller reserverat för en viss grupp personer. Då skapar vi ett polariserat samhälle mellan politiken - den styrande eliten - och folket.

Det får inte vara så att politiker har villkor som om de vore från en helt annan värld, när de vanliga medborgarna sliter för att få ihop små bråkdelar av det som politiker får. 

Regelverket för arvodering behöver förändras i grunden. När ett uppdrag pågår ska förtroendevalda självklart få ersättning för sitt arbete. Därefter ska den förtroendevalde förväntas kunna ta ett annat arbete, precis som alla andra. Varje förtroendevald måste ansvara själv för att hålla kontakt med arbetsmarknaden och kanske rentav, när så är möjligt, ha kvar en del sysselsättning och uppdrag utöver politiken. Om den egna attraktionskraften på arbetsmarknaden försämras efter en tid inom politiken, borde snarare slutsatsen bli att inte inneha uppdraget så länge. Eller ska skattebetalarna vara tacksamma för att Roger Mogert valt att ”offra sig” för 117 000 kr i månaden för det allmännas bästa?

Att den rådande kulturen där politiker skor sig själva på skattebetalarnas bekostnad bevaras år ut och år in är ett tecken på att något är fel i våra system. Så här graverande situationer borde inte kunna uppstå, men gör det ändå. Det är helt uppenbart att det behövs en demokratisk förnyelse underifrån för att politiken ska gå i takt med medborgarna igen.

Medborgerlig Samling vill sluta ett nytt samhällskontrakt med medborgarna. De folkvalda ska inte missbruka sin ställning och roffa åt sig skattemedel som om dessa vore deras. Medlen är begränsade och ska hanteras på ett ansvarsfullt sätt. De politiskt förtroendevalda ska ha rätt till ett skäligt arvode under ämbetstiden, men de måste också hålla kontakt med verkligheten utanför politiken och själva ansvara för försörjningen när uppdraget upphör.

Vi får de politiker vi förtjänar, brukar det heta. Man kan också säga att vi har politiker som tjänar. På systemet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.