Sysselsättning

Sysselsättningen måste öka i grupper där den är låg

Regeringen bör ersätta nuvarande mål om ”Europas lägsta arbetslöshet till 2020” med ett mer operativt mål som utgår från prognoser om en snabbt åldrande befolkning och Sveriges växande behov av arbetskraft under kommande år. Det skriver Jan Edling i en ny rapport åt Svenska ESF-rådet, med namnet ”Svensk arbetsmarknad under tre decennier – med utblick mot 2050. 

Det har funnits flera olika politiska strategier för att möta de problem som svensk arbetsmarknad brottats med sedan 1990-talskrisen. Det har inte enbart handlat om arbetsmarknadspolitik utan i hög grad också ingrepp i socialförsäkringssystemen samt invandring.

Under 1990-talskrisen steg arbetslösheten och svaga grupper slogs ut först. Många förtidspensionerades och stora ingrepp gjordes i sjukförsäkringen. Men arbetslösheten kunde sänkas när ett rekordstort antal sjukskrevs över ett och ibland 2-3 år. Samtidigt ökade andelen förtidspensionerade från 7 till 9 procent av befolkningen 16-64 år.

Detta ledde till stor politisk debatt inför valet 2006, ett val som ledde till att Alliansregeringen kunde regera i åtta år. Alliansregeringens strategi var att se till att färre var sjukskrivna och förtidspensionerade. I stället skulle de vara arbetslösa och konkurrera om jobben till allt lägre löner – ett sätt att öka lönespridningen mellan olika grupper på arbetsmarknaden.

Det var också vad som skedde. Alliansregeringen gjorde stora ingrepp i sjukförsäkringen, förtidspensioneringen och a-kassan. Antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionerade minskade men till priset av att antalet arbetslösa ökade med 82 procent mellan 2008 och 2013. För att ytterligare öka konkurrensen bland de arbetslösa vidgades först invandringen av utomeuropeisk arbetskraft, därefter skulle vi också ”öppna våra hjärtan” för en ökad flyktinginvandring.

Idag, då arbetsmarknaden förbättrats radikalt och det råder brist på stora grupper arbetskraft, har tre stora grupper blivit kvar i arbetslöshet:

  • Invandrare (de som kom 2015 och de grupper som bor i utsatta förorter)
  • Funktionshindrade, som varit utsatta alltsedan 1990-talskrisen
  • Grupper som under de senaste 10 åren varit arbetslösa eller i åtgärder 5 år eller mer (motsvarar en procentenhet av dagens arbetslöshet)


Min rapport visar att ”arbetsmarknadspolitik” inte står för sig själv. Det spelar självklart en roll för sysselsättningen att de stora företag som en gång dominerade svensk arbetsmarknad, växer mer utomlands än i Sverige. Det leder till att svensk export utvecklas sämre än EU15. Likaså har det haft betydelse att många elintensiva företag lagts ned eftersom svenska elpriser inte lägre är så konkurrenskraftiga som de en gång var. På samma sätt påverkas sysselsättningen av att svensk skola haft problem under en längre tid och att bostadsbrist och bristande investeringar i transportinfrastruktur har utgjort hot mot svensk konkurrenskraft under decennier.

Rapporten tar också upp utsikterna fram till 2050. Med utgångspunkt från framskrivningar av storleken på olika åldersgrupper framgår att andelen äldre bland befolkningen kommer att växa starkt. På barnen och ungdomarna ställs allt större krav på längre utbildning. Samtidigt kommer det att råda brist på människor i arbetande åldrar.

En viktig slutsats som dras är också att andelen sysselsatta skulle behöva öka till 83 procent 2020, 84 procent 2025 och 85 procent 2030 för att upprätthålla samma nivå på välfärden som idag. Detta borde vara ett mål för sysselsättningspolitiken i stället för dagens mål om lägsta arbetslöshet i EU 2020”. Jag visar i rapporten att dagens mål inte utgår från ett operativt mått.

I ljuset av detta kommer den invandring Sverige haft att visa sig vara ett viktigt konkurrensmedel gentemot länder som valt en mer begränsad invandring. Detta förutsätter dock att Sverige har en integrationspolitik som inkluderar och inte stöter bort invandrarna genom att utsätta dem för segregation och trångboddhet.

Slutligen tar rapporten också upp frågan om hur vi i framtiden ska använda arbetsmarknadens resurser på bästa sätt. Nu när det råder brist på stora grupper arbetskraft har vi inte råd att vänta tills människor varslas och ställs utanför arbetsmarknaden. Det har blivit allt viktigare att bedriva en förebyggande arbetsmarknadspolitik, där arbetsmiljö, uppgradering av arbetsorganisation och kompetensutveckling kommer att bli allt viktigare.

Detta är framför allt en uppgift för arbetsmarknadens parter som i 11 omställningsavtal omfattar 78 procent av alla sysselsatta i Sverige. Det borde också vara en uppgift för den svenska Socialfonden, vars historiska rötter ligger i en mer förebyggande arbetsmarknadspolitik.

Staten måste i framtiden ta ett ökat ansvar för finansieringen av det livslånga lärandet, så att också grupper utan bra avtal kan få tillgång till utbildning. Staten måste dessutom, genom Arbetsförmedlingen, fortsätta att ta ansvar för de grupper som står längst från arbetsmarknaden. Men kanske inte på det sätt som sker idag. Vi har i alltför liten utsträckning prövat om inte främjandelagstiftning, diskrimineringslagstiftning och yrkesinspektion skulle kunna spela en större roll än tidigare.

Den roll som kommuner och landsting spelar kommer att bli allt viktigare. Detta inte minst genom att i vård och omsorg använda de extratjänster som regeringen skapat till att utveckla biträdestjänster som avlastar de redan anställda. När fler använder sig av denna åtgärd kan invandrare och andra grupper få den arbetslivserfarenhet och språkkunskaper som behövs för att kunna gå vidare på arbetsmarknaden.

Regionerna bör vara en viktig resurs för att ta fram långsiktiga regionala kompetensplattformar till nytta för företagens, utbildningsorganens och regiontrafikens planering.

Det är min förhoppning att rapporten ska kunna ge underlag till den fortsatta debatten om hur vi ska kunna skapa en arbetsmarknad, som både är till gagn för näringslivets och den offentliga sektorns framtida utmaningar och som samtidigt är inkluderande för grupper som idag står utanför. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.