Läsförståelse

Sviktande läsförmåga inte bara en fråga för skolan

Grundskolans huvuduppgift är att se till att alla elever, oavsett bakgrund eller bostadsort, lär sig de basfärdigheter som krävs för att klara sig i samhället. En förutsättning för att detta ska fungera i verkligheten är förstås att eleverna lär sig att läsa och skriva under sina första skolår. Och det är av nationellt intresse att så sker – bristande läsförståelse är inte bara en fråga för skolan.

Det är djupt oroande att eleverna i allt mindre utsträckning får de basfärdigheter de behöver. Utvecklingen enligt internationella jämförelser är allvarlig, och elever och lärare måste nu ges de förutsättningar som krävs för att utföra ett bra arbete i skolan. Att kunna läsa med flyt och förståelse öppnar dörrar för förändring i andra ämnen där svenska elever numera underpresterar, exempelvis matematik och naturvetenskap.

Resultaten från Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Elevernas läsförmåga i grundskolan” som har gjorts inom ramen för projektet En läsande klass, i samarbete med Läsrörelsen, oroar oss. Där har 2 200 lärare i grundskolan gjort en skattning av elevernas läsförmåga i stadieövergångarna. 

Det visar det sig att lärarna upplever stora brister i förutsättningarna för läsinlärningen och arbetet med läsförståelsen. Det gäller exempelvis tillgången till särskilt stöd för elever som visar brister i läsförmågan. Nästan hälften av lågstadielärarna i undersökningen, 45 procent, uppger att elever i behov av stöd för sin läsfärdighetsträning inte får detta. Andelarna är högre i mellanstadielärarnas svar, 56 procent, och ytterligare än högre bland högstadielärarna, där hela 65 procent säger att de elever som är i behov av stöd för läsningen inte får det i den utsträckning som krävs.

Över hälften av lärarna, oavsett stadium, anser inte att elever med annat modersmål än svenska får det stöd de behöver för att träna läsfärdigheten i det svenska språket. Träning i svenska språket är avgörande för dessa elevers möjlighet att nå likvärdiga förutsättningar för att klara skolan som svenskfödda elever. 

Mest alarmerande är högstadielärarnas bedömning av elevernas läsförmåga. Endast 60 procent av dessa lärare svarar att eleverna kan läsa i tillräcklig utsträckning när de börjar årskurs 7. Det betyder att 40 procent av högstadielärarna anser att eleverna inte kan läsa i tillräcklig utsträckning. 

Då arbetet med läsförståelsestrategier för att fördjupa elevers läsförståelse relativt nyligen har börjat uppmärksammas i grundskolans verksamhet, även om de bakomliggande pedagogiska idéerna inte är nya, bör detta vara ett viktigt område inom låg- och mellanstadielärares fortbildning.

Cirka hälften av lågstadielärarna som undervisar i svenska, 48 procent, svarar att de inte har fått någon fortbildning i läsförståelsestrategier de senaste fem åren. Av mellanstadielärarna är det 55 procent som inte fått någon sådan fortbildning den gångna femårsperioden. Denna undersökning visar med stor tydlighet de brister som finns i skolan. Det ser också väldigt olika ut på olika skolor, vilket strider mot skollagens krav på likvärdig utbildning.

Förutsättningarna för läsinlärning och lästräning varierar och att detta får konsekvenser, med stor sannolikhet i samtliga av skolans teoretiska ämnen. De olikheter som framkommer i lärarnas svar måste tas på allvar, då de indikerar ett systemfel i hur skolan är organiserad.

Det blir alltmer uppenbart att skolan behöver en nystart, och att det är av nationellt intresse att så sker – bristande läsförståelse är alltså inte bara en fråga för skolan. Det skolsystem vi har idag, bestående av 290 olika kommuner som organiserar och driver skola efter olika förmåga, är förlegat. Därför måste staten ta ett huvudansvar. Allt blir givetvis inte bättre i ett trollslag av att kommunala skolor blir statliga, men förutsättningarna för ett kraftfullare förändringsarbete stärks markant.

Kunskap om olika metoder som fördjupar elevers läsförståelse finns sedan flera år inom universitet och högskolor. Vi efterlyser därför en analys gällande universitetet och högskolors sätt att uppfylla den så kallade ”tredje uppgiften” (Högskolelagen 1977:218). Det vill säga i detta fall att sprida kunskap som kan komma lärare och elever till nytta.

* Elever i behov av stöd för sin läsutveckling måste få detta på ett tidigt stadium. Det handlar om alla elevers möjlighet att klara av skolan. Trots tydligare kursplaner och nationella prov i årskurserna 3 och 6 finns stora problem. Därför måste fler speciallärare utbildas, framför allt med inriktning mot läs- och skrivinlärning i lågstadiet.

* Det måste finnas möjligheter att dela större undervisningsgrupper för att bedriva effektiv läsinlärning. Klasstorlek spelar stor roll för verksamheten och särskilt i lågstadiet, då grunden läggs för hur eleverna lyckas med sitt skolarbete. Därför bör förutsättningar för att reglera gruppstorlekarna under viss del av undervisningstiden i svenska i lågstadiet utredas.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.