Svik inte väljarna – dags för extraval, Alliansen!

Anna-Lena Lodenius, expert på högerpopulism, analyserar med internationella referenser konsekvenserna av utfrysningen av Sverigedemokraterna i Riksdagen (SvD 31/8). Avslutningsvis ställer hon den relevanta frågan ”Hur återför vi tron på att politiken har lösningar, och att ett gott samhälle kräver politik på många områden?”

För att svara på det har vänster- och allianspartierna att ta sig an Lodins observation: ”SD växer inte på grund av egen styrka utan på grund av andra partiers svaghet. De växer också för att de monopoliserat en fråga som uppenbarligen många väljare anser är viktig.”

För att komma vidare måste partiledarna också inse hur väljarna upplever att politiken har gått i stå. Klyftan mellan politiker och väljare har aldrig varit större. 50,8 procent mot 27 procent anser att utvecklingen går åt fel håll (United Minds). 

För Sveriges bästa krävs nu att Allianspartierna var för sig presenterar tydliga agendor som väljarna får ta ställning till i ett extra val. Tiden för det går ut våren 2016 om konkreta reformer ska hinna sätta sig före valet den 9 september 2018. Efter extravalet ska sedvanliga regeringsförhandlingar ta vid, över blockgränsen, som då sannolikt kommer att krävas. 

Erfarenheter från andra länder visar att stödet för extrempartier som SD minskar om och när de traditionella partierna svarar på väljarnas frågor. Realitetens tvingande kompromisser minskar underlaget för proteströstning mot traditionella partier.

LÄS MER: DÖ - rätt eller fel?

Situationen kräver att Allianspartierna tar ansvar för Sverige, säger upp Decemberöverenskommelsen (DÖ) och mobiliserar misstroendevotum mot Stefan Löfven. Det senare kräver inget organiserat och långvarigt samarbete med SD. Förhandlingar leder inte nödvändigtvis till samarbete över tid. 

Inför extravalet ska Allianspartierna också ställa SD till svars för alla motionsförslag om spartanska fängelser för utländska medborgare, invandringssystem enligt ett poängsystem, avskaffande av tolkservice för invandrare vid myndighetskontakter, registrering av intagnas ursprungsnationalitet och invandrarbakgrund, förbud för polisen att verka för ökad rekrytering av minoriteter eller visst kön, förbud mot dubbelt medborgarskap, att den etniska diskrimineringen av svenska medborgare på arbetsmarknaden stoppas – för att bara nämna några exempel av det som SD går till val på.

Migrations- och integrationspolitiken har havererat. Asylmottagningen måste reformeras. Olagliga bosättningar och ökat tiggeri frestar på medborgarnas förtroende för våra grundläggande samhällsfunktioner. Stiltje råder i bostads- och skolpolitiken. Dagligen drabbas vi av eftersatt fysisk infrastruktur med hämmad BNP som följd. Det hotar morgondagens uthålliga välfärd – som ska möjliggöra det öppna mottagande som en majoritet av svenska folket står för.

Historien har visat att när politiska ledare sviker blir extremisterna lätt opinionens gunstlingar.

I SVT:s Agenda inbjöd justitie- och migrationsminister Morgan Johansson till blocköverskridande förhandlingar om flyktingmottagningen med villkoret att ”kommunerna ska tvingas ta emot flyktingar”. Annie Lööf å sin sida villkorar i SVT ett sådant samtal med kravet ”att inga kommuner ska tvingas ta emot flyktingar” och i dag förhåller sig även Anna Kinberg Batra avvisande i DN. Att på det viset nalkas blocköverskridande samtal vittnar om omoget ledarskap. I synnerhet som det handlar om en av de viktigaste frågorna för svenska folket just nu.

Att med dessa låsta positioner samtidigt ignorera SD och släppa fram S+MP-budgetar enligt DÖ fram till 2022 är att utmana medborgarnas tillit för de demokratiska ideal vi hyllar. Svik inte väljarna – dags för nyval. Vem håller i rodret? 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.