Debatt
Unga
11 februari 2020 kl 05:05

Sverok: P1 skyller samtidens råhet på spelvärlden

Det är värdefullt att Sveriges Radio uppmärksammar problemet med hårt och våldsamt språk i spelvärlden. Det är dock missriktat att skildra detta som något som särskilt präglar spelvärlden, i själva verket handlar det om en samhällsutveckling, menar Sverok apropå den uppmärksammade dokumentären Gamer i P1. 

Det här är en opinionstext

Alexandra Hjortswang
ordförande för Sverok – Spelhobbyförbundet

Ekot och P1 Dokumentär har de senaste par veckorna sänt den fyra avsnitt långa dokumentärserien Gamer. Unga spelare har intervjuats om vad de möter i forum och chattar på internet, och det är en mörk bild som målas upp.

Det hårda språket online har ökat och normaliserats de senaste 15 åren. Denna jargong har växt fram i online-miljöer där unga män, som många gånger känt ett utanförskap, skapat ett gränslöst samtalsklimat. De har skapat en gemenskap och gruppidentitet i det våldsamma språket och det har spritt sig vidare till övriga internet och idag hittar du det i kommentarerna på TikTok och YouTube, i trådar på Facebook och i forum på Flashback och Reddit. Det är ett fenomen som idag påverkar alla som befinner sig på internet och därför otroligt välkommet att Sveriges Radio lyfter detta.

Läs också repliken på detta inlägg

De experter och ungdomar som intervjuas i dokumentären påtalar att detta inte handlar om spelen. Det är inte en fråga om spelvärlden eller ens ungdomsvärlden. Det handlar om samhället och ett beteende som återfinns såväl hos politiska världsledare och troll på Facebook som i skolan. 

Trots detta väljer Sveriges Radio att måla upp en bild av spelvärlden som ett digitalt Flugornas Herre, till toner tagna direkt ur skräckfilmens värld. Genom val av titel, vinjett och ord som spel-plattform, ramar de in problemet som spelbaserat, när det egentligen handlar om sociala medier, internetforum och ett allmänt samtidsproblem, som tyvärr även drabbar spelvärlden.

Människor med grooming eller radikalisering som syfte kommer alltid söka sig till platser där de i sin samtid kan nå barn och unga. När problematiken målas upp som något unikt för spelvärlden missar man problemets kärna: Att ensamhet, oförståelse och utanförskap, ofta bland unga killar och män, i vissa fall leder människor snett. 

Istället ser Sverok hur denna ensamhet, som fött en sådan jargong, kan motverkas genom mötesplatser för spelare, både på nätet och utanför. Mötesplatser där normen är inkludering och tillgänglighet. Civilsamhället erbjuder dagligen sådana platser som motverkar kriminellt beteende både på och utanför internet. Det kan handla om basket i Biskopsgården eller om FIFA i Järva. De senaste åren har Sverok satsat extra hårt på att tala med unga och föräldrar kring spelande, jargong och hatspråk, med ungdomsläger och publicerade föräldraguider som följd. 

När barnen i dokumentärserien stötte på personer som försökte få dem att göra saker de inte ville eller pratade om att skada andra, valde barnen att inte berätta för sina föräldrar. På samma sätt som föräldrar pratar med sina barn om läxor eller hur det var på fotbollen behöver föräldrar ta ansvaret för att öppna upp för samtalet om hur barnen har det på internet.

Samtalsklimatet på internet är ett viktigt ämne, som förtjänar mer uppmärksamhet och där vuxna behöver ta mer ansvar – i sociala medier, i partipolitiken och i samtal med barn och unga. Att då, som Sveriges Radio väljer att göra, rida på vågen av fördomar kring både spelkultur och ungdomskultur är att förminska problemet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 11 februari 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 11 februari 2020 kl 14:27

Skribent

Alexandra Hjortswang
ordförande för Sverok – Spelhobbyförbundet