Debatt
Kollektivtrafik
28 maj 2019 kl 10:26

Sveriges kollektivtrafik måste funka för alla

Sveriges befolkning åker allt mer kollektivt. Ett undantag är personer med nedsatt rörelseförmåga. Det pekar på risk för ökande tillgänglighetsklyftor i samhället, skriver Tom Andersson, utredare vid myndigheten för Trafikanalys.

Det här är en opinionstext

Personer med nedsatt rörelseförmåga reser mindre kollektivt än övriga befolkningen. Det beror på fler faktorer, men kollektivtrafikens tillgänglighet och användbarhet är en av dem. Det framkommer i Trafikanalys aktuella kartläggning och andra undersökningar.

Stress, väntetider, byten, ombordstigning och begränsat utrymme är problem i kollektivtrafik som hamnade högt upp i en befolkningsenkät som Trafikanalys nyligen lät göra. Alla resenärer kan uppleva dessa problem, men de är speciellt påfrestande för personer med funktionsnedsättning, och tilltar med antal funktionsnedsättningar. De påverkar också resandet i praktiken.

Vid två tillfällen har EU publicerat Eurometer Rail som undersöker EU-medborgarnas tågresande och attityder, 2013 och 2018. Sverige avviker från genomsnittet i EU med större klyftor mellan hushåll där tillgänglighet ses som ett problem och inte. I EU är den totala andelen personer som aldrig åker tåg 30 procent. Bland hushåll som upplever tillgänglighetsproblem är andelen något högre, 36 procent. I Sverige är motsvarande siffror 19 respektive 38 procent. Dessa skillnader återkommer i Eurobarometern, vare sig frågorna handlar om fysisk tillgänglighet, information, biljettköp eller assistans. Attityderna är mer polariserade i Sverige mellan hushåll som inte upplever tillgänglighetsproblem och dem som gör det.

Kollektivtrafik används främst för att pendla till och från jobb och skola. En förklaring till resultatet i Eurobarometern skulle därför kunna vara sysselsättning, att klyftor här återspeglar sig på andra områden. Men det stämmer inte. Ifråga om sysselsättning är klyftorna generellt mindre i Sverige. Troligare är att klyftan i resvanor och attityder beror på att personer utan funktionsnedsättning nyttjar kollektivtrafiken i relativt högre utsträckning i Sverige, inte på att de med funktionsnedsättning väljer bort kollektivtrafiken.

Med en växande urban befolkning följer behovet av ökat utbud och turtäthet i kollektivtrafik. Det minskar tidsmarginalerna på vägar och spår, samt ökar behovet att minimera uppehållstider. Det tilltalar pendlare, samtidigt som tidsoptimering inte räcker för att hantera trängsel och en stressig resmiljö.

Tidigare i år publicerade RailEngineer ett reportage om en studie i London av konsekvenserna av uppehållstider i tunnelbanan för trafik, trängsel och säkerhet. Frågan gällde om det var bättre med en varningssignal på 1,8 eller 3 sekunder vid dörrstängning. Det visade sig att längre signal bidrog till större rusning till dörrarna, ökade risker för säkerhet och trafikstörningar. Vidare visade studien att passagerarna var mer oroade för att bli knuffade av andra medpassagerare, än för uppehållstider och tider för varningssignal. Med andra ord, trängsel är det reella problemet. Det gäller alla resenärer, men är mer kännbart för personer med funktionsnedsättning.

På- och avstigning nämns ofta som funktionshinder i attitydundersökningar om kollektivtrafik. Det tolkas normalt som en fråga om fysiska höjdskillnader, men resenärer kan nämna problemet även om och när höjdskillnader inte är aktuella. Gissningsvis är upplevelsen av trängsel och stress kritisk vid just ombordstigning. Det är naturligtvis bra att allt fler svenskar väljer att åka kollektivt, men det är inte bra om det leder till ökade tillgänglighetsklyftor. Effektiv kollektivtrafik är ett självklart krav för alla resenärer, men det måste också omfatta hänsyn till olika behov.

Mot denna bakgrund vill jag instämma i en av slutsatserna från styrutredningen för funktionshinderpolitiken som nyligen avrapporterades. Bättre uppföljning är en viktig nyckel till bättre styrning. På kollektivtrafikområdet behöver vi bättre underlag på alla nivåer om behov, möjligheter och hinder för olika grupper. Idag är det magert med underlag som klargör sambanden mellan trafik, resvanor och trängsel, samt kostnader och nyttor med olika insatser och lösningar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.