Jämställdhet

Sverige sviker hederskulturens offer

Rädslan för att uppfattas som främlingsfientlig får inte leda till att svenska myndigheter lägger sig platta inför hederskulturen. I Sverige råder nolltolerans mot kvinnoförtryck, detta gäller alla, oavsett trostillhörighet och bakgrund.

Vi bor i Sverige. Här råder svenska lagar som är formade efter svenska värderingar. I det svenska samhällsbygget har jämställdhet mellan könen varit en hörnsten. Den moderna jämställdhetspolitiken, som började växa fram och ta form under 1960-talet, har varit något för svenskar att skryta om. Sverige har år efter år legat högt upp i rankingen bland de mest jämställda länderna i världen, ofta allra högst.

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet kom andra rapporter, med ett för oss nytt begrepp; hederskultur. 1999 mördades Pela och blev offer för det första erkända hedersmordet i Sverige. 2002 chockades hela landet då opinionsbildaren Fadime Sahindahl mördades av sin far efter att ha varit dödshotad och förföljd av sin släkt under hela sitt korta, vuxna liv. Hon hade under flera år vädjat till svenska myndigheter att skydda ungdomar utsatta för hederskultur.

Detta är över 16 år sedan. Sakkunniga från föreningar som arbetar med frågan till vardags vittnar om att problemet inte har förbättrats sedan skotten mot Fadime, tvärtom. Hederskulturen har förvärrats, intensifierats och slagit rot i Sverige. Fler och fler ungdomar lever nu under hedersrelaterat förtryck. 

Häromdagen kom den förfärande nyheten att pedagoger på förskolor i Göteborgs förorter bistår släkten i att kontrollera slöjanvändning av de små flickorna. Pedagogerna har gått med på att tvinga på flickorna slöjor och dessutom filma barnen i realtid med mobiltelefon så att föräldrarna kan se att slöjan sitter på. Det är ett oerhört integritetsbrott på flera plan.

Det finns många fler exempel då Myndighetssverige har svikit dessa unga. Vi har den 13-åriga flickan som kom till Mönsterås, utan vårdnadshavare men tillsammans med sin faster, farbror och flera kusiner. Socialtjänsten reagerade på det faktum att flickan var gift, men placerade henne trots det tillsammans med maken.

Ett annat exempel är fallet med 12-åringen, hemmahörande i Göteborg, som blev bortförd och bortgift inom ett arrangerat barnäktenskap i Irak och födde två tvillingar. Stockholms tingsrätt gav vårdnaden om tvillingarna till våldtäktsmannen och tvillingarna lever nu med mannen. Sakkunniga kallar ärendet en skam för Sverige och menar att flickan har svikits på alla plan av svenska myndigheter. Rektorer på skolor rapporterar anonymt att man inte vågar säga emot släktingarnas krav på kontroll i rädsla för att stämplas som främlingsfientlig.

Utgångspunkten är säkerligen välvillig från de ansvariga. Man vill inkludera alla, man vill vara tolerant inför olika kulturer. Det bottnar säkerligen också i en rädsla för att uppfattas som främlingsfientlig, i det lägret vill ingen omdömesgill person hamna. Men innebär det att vi ska lämna walkover till den här matchen om flickors och kvinnors rättigheter i Sverige? Ska vi lägga oss platta inför dessa patriarkala krav, värderingar och hot? Var går gränsen för vår rädsla för att uppfattas som främlingsfientliga eller intoleranta?

Svaret är nej, vi ska inte lämna walkover. Vi ska gå matchen en gång till, den vi började gå i mitten av 1800-talet då Sverige började utforma de första lagarna för att öka kvinnors frihet. Nu är det hög tid att återigen försvara fri- och rättigheterna för kvinnor i Sverige, alla kvinnor i Sverige.

Vi vill inte ha några ”balkongflickor” i Sverige, flickor som drivs att kasta sig ut från balkongen eftersom de anses ha trotsat familjens heder. Vi vill inte ha flickebarn i förskoleålder som det spioneras på, vi vill inte ha några moralpoliser som spionerar på unga kvinnor i syfte att kontrollera deras sexualitet och privatliv, och inte heller könssegregerad skolundervisning.

Vi vill ha fria flickor och kvinnor i Sverige. I Sverige är kvinnor fria att göra sina egna livsval, oavsett hur deras familjer och släkt ser på saken. I Sverige råder nolltolerans mot kvinnoförtryck, detta gäller alla, oavsett trostillhörighet.

Låt oss vända trenden. Vi kan inte längre svika de familjer, flickor och pojkar som har kommit till Sverige och ska växa upp här. Låt nu Sveriges tjänstemän ställa sig på rätt sida i detta krig, på de utsattas sida.

Låt socialtjänst, skolor, förskolor, sjukvård och civilsamhälle bli bättre på att våga ingripa var gång man ser hedersrelaterat förtryck. Svensk rättsstat måste stödja de barn och unga som utsätts. De familjer och släktingar som hotar och kontrollerar de unga måste få lära sig de svenska lagarna. Vi måste återerövra jämställdheten i Sverige, för allas lika värde, för allas fri- och rättigheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.