Kunskapsprovet är obligatoriskt för läkare som kommer utanför EU/EES, oavsett om de är grundutbildade eller specialister. Umeå universitet har fått uppdrag från Socialstyrelsen att tillhandahålla provet. Det har gett ett katastrofalt resultat, inte enbart för läkargruppen, utan även för Umeå universitet och för Socialstyrelsen som låter detta fortgå utan att ingripa. Efter 2,5 år har vi 88,8 procent icke godkända.
I det näst sista teoretiska provet, som gjordes i december förra året, var antalet deltagare 363 personer. Bara 8,5 procent klarade sig. Det är ett mediokert resultat.
Tiden på kunskapsprovet är mycket pressad. 140 frågor med fem alternativ på vardera innebär att 700 svarsalternativ ska läsas igenom på fyra timmar. Det blir 30 sekunder för frågan och 30 sek per alternativ. Samtliga delar är skrivna på ett tillkrånglat akademiskt språk, tyvärr inte alltid språkligt korrekt.
Många av frågorna är specialistfrågor eller på ST-läkare nivå. Detta ska de skrivande klara av på både svenska och engelska. Umeå vet mycket väl att det är ren lögn när man hävdar att kunskapsnivån på frågorna håller grundutbildningsnivå. Umeå har gjort detta till både ett avancerat medicinskt och språkligt test av akademisk svenska.
Är det rimligt att kräva av läkare som har nivå C1 av vardagssvenska? Exakt samma nivå som EU-läkare behöver uppvisa. Akademisk svenska lär sig de svenska läkarstudenterna under sin utbildningstid, att man låtit svenska läkarstudenter göra provet och säga att det visade på bra resultat är rent löjeväckande. De är mitt i studierna med alla kunskaper dagsfärska, de läser på sitt modersmål och har även utomordentliga engelska språkkunskaper. Att bli bedömd efter hur fort du läser har ingenting med medicinsk kvalitet att göra!
I Region Kalmar har vi snabbspår, preparandkurser, engagerade handledare, målbeskrivningar med mera. Vi arbetar hårt med att på alla sätt skapa förutsättningar för en svensk legitimation. Men detta spolieras effektivt av regeringens, Socialstyrelsens och Umeå universitets totala brist på verklighetsförankring.
Motsatsen är med den lätthet läkare från EU får legitimation i Sverige. I flera av dessa länder utfärdas legitimation efter avslutade teoretiska studier, dvs utan AT-tjänstgöring. Alla med insikt i läkarutbildningen vet skillnaden på en läkare före och efter AT, så även Socialstyrelsen. Men här är det inga problem att ge ut legitimation med ett enda krav, ett betyg i svenska C1.
Det är sedan fritt fram att bli hyrläkare, primärvårdsläkare eller vad som är ledigt. Att hitta arbete är ju som bekant ingen svårighet. Ingen kräver akademisk svenska, kulturkunskap, kunskap om lagar och författningar, eller remittering. Det enda som krävs är att du har den vidunderliga turen att komma från ett EU-land. Så vad händer då med neurologen, kirurgen, onkologen, gynekologen från Syrien som inte klarar kunskapsprovet?
De ger upp, blir deprimerade, hamnar själva i sjukvården som patienter istället för läkare. De sitter av tiden det tar att ta sig på benen och flyttar sedan till ett annat EU-land där de får en bättre chans än i Sverige.
Kvar sitter vi och har missat ytterligare en läkare värd cirka 5 miljoner kronor, som kunde bidragit i läkarbristens Sverige. Men vi kan i alla fall vara stolta att ha ett kunskapsprov som få kan ta sig igenom. Var är rösterna från Läkarförbundet, SKL, socialministern, regeringen? Var är ert sunda förnuft?
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
