Yttrandefrihet

Sverige borde vara en fristad för det fria ordet

Kommuner och och regioner som vill värna om yttrandefrihet kan erbjuda författare och journalister som lever under hot en fristad i Sverige upp till två år. Idag finns 25 fristäder i Sverige. Det är bra, men det behövs fler, skriver LUF:s ordförande Joar Forssell.

Idag är det internationella dagen för fängslade författare. Det är en dag då vi med smärta tänker på svenske journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i 17 år i Eritrea och den svenske förläggaren Gui Minhai som sitter fängslad i Kina. Det är också ett tillfälle att inse att hur självklar den än borde vara så är yttrandefriheten inte gratis. De länder som tror på den måste göra allt i sin makt för att försvara den och vinna den. 

Ett bra sätt att mäta hur demokratiskt och fritt ett land verkligen är att titta på hur landet behandlar sina journalister och författare. Just nu ser det inte ljust ut. Freedom House noterade i en undersökning 2016 det sämsta läget för journalister i världen på 13 år. Endast 13 procent av världens länder anses respektera press-och yttrandefriheten. I majoriteten av världens länder är det förknippat med sanktioner, hot, förföljelser och våld att att göra något så enkelt som att använda sin röst. 

Vissa stater kan gå hur långt som helst för att tysta utövare av det fria ordet. För några veckor sedan mördades den saudiarabiska författaren Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Turkiet. I samma land har hundratals medier stängts ned med tvång av den turkiska regimen. 

Men även i västerländska delar av världen sker sedan en tid tillbaka en förskjutning till en mer auktoritär behandling av media. Här i EU utgör Polen och Ungern sorgliga exempel på hur regimer utövar kontroll av media genom att stifta så tuffa medielagar att oberoende media tvingas lägga ned. I USA tvekar president Trump sällan att attackera i princip alla amerikanska nyhetsutgivare som kritiserar honom. 

Det är ingen överdrift att yttrandefriheten är hotad. I dessa tider är det avgörande att stater som vill stå upp för yttrandefriheten agerar med kraft. Det är viktigt inte bara för den enskilde journalisten eller författarens individuella rättigheter. Det är en ovärderlig del av demokratibyggandet i världen att regimkritiska röster kan fortsätta arbeta i trygghet och sprida oberoende berättelser och journalistik. 

Kommuner och regioner som vill värna om yttrandefrihet kan erbjuda författare, journalister som lever under hot en fristad i Sverige upp till två år. Kommunen och landstinget lovar då att stå för uppehället, sedan kan personen söka uppehållstillstånd. 

Idag finns 25 fristäder i Sverige. Det är bra, men det behövs fler. Staten bör öka stödet till civilsamhället och kommuner för att det ska finnas fler fristäder och fristadsbostäder i hela landet.

Att svenska medborgare kan sitta fängslade i decennier är oacceptabelt. Den svenska regeringens utrikesdepartement använder en metod de kallar för tyst diplomati, det vill säga att de för inofficiella samtal med andra länders regeringar. En metod som exempelvis tillämpas i fallet med Dawit Isaak. Metoden fungerar uppenbarligen inte eftersom han 17 år senare fortfarande är frihetsberövad. Sverige bör öppet fördöma fängslandet av svenska journalister och författare och strypa bistånd eller införa andra sanktioner för att påskynda deras frigivning och återvändande till Sverige.

Yttrandefriheten utgör själva kärnan i mänskliga rättigheter och grunden i den liberala demokratin. Vi kan inte låta den gå förlorad. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.