Sverige behöver en plan mot värmekatastrofer

Det varma vädret har dominerat medierapporteringen den senaste tiden, men nyhetsvärdet avtar och den varma sommaren kommer snart att falla i glömska hos många. En grupp som däremot inte kommer att glömma sommaren är alla de skogs-, markägare, och jordbrukare som får leva med konsekvenserna av torkan och bränderna under en lång tid framöver.

Sommarens torka drabbar oss alla på olika sätt. Skog är vår viktigaste exportvara och vi har behov av att öka självförsörjningsgraden av livsmedel. Under våren presenterade regeringen ett nationellt skogsprogram och för ett år sedan antog riksdagen en livsmedelsstrategi. För att dessa två prestigearbeten, som exempelvis lyfter fram ett hållbart skogsbruk och ökad självförsörjning av livsmedel, ska bli trovärdiga måste regeringen nu ta sitt ansvar. De måste agera på ett sätt som visar att de tar situationen på största allvar.

Vi ska inte gå händelserna i förväg kring ansvar och vad som kunde ha gjorts på annat sätt. Det får en ”haverikommission” med ett tydligt och seriöst uppdrag utreda. Men Sverige måste ha en väl fungerande beredskap som snabbt kan agera när en brand uppstår. Det måste finnas god kompetens kring släckningsarbetet och allt arbete som följer efter en brand. Det måste också finnas system som säkrar att drabbade skogsägare och lantbrukare får det stöd och hjälp som de behöver och förtjänar.

En erfarenhet från sommarens bränder, men även från branden i Västmanland 2014, är tidsfaktorns betydelse. Kommer personal, tillräckliga resurser, släckningshelikoptrar och flygplan fram tidigt i brandförloppet så ökar möjligheterna att släcka bränderna innan stora arealer går till spillo.  För att det skall kunna ske krävs enkla och robusta kommandokedjor och en tydlig ansvarsfördelning. Det krävs också en smidig samverkan mellan kommuner, frivilliga organisationer, Länsstyrelser, MSB och regeringen, som har det övergripande nationella krisansvaret.

Låt inte den situation som Sveriges skogs- och markägare samt lantbrukare nu befinner sig i bli ett slagträ i de kommande valdebatterna. Ta i stället fram ett brett förankrat förslag till struktur för hantering av katastrofer av sommarens slag. Detta arbete måste resultera i att det bland annat finns tydliga mandat och personella och materiella resurser och att de som är bäst på att hantera dessa frågor tar fram förslaget.

Ägare till skog och mark har drabbats hårt, inte bara av själva torkan och bränderna, utan också av det omfattande bevaknings- och eftersläckningsarbete som följer efter en skogsbrand. Det är markägarens ansvar, inte samhällets. Det finns få andra verksamhetsområden som är och har varit mer reglerade än lant- och skogsbruket, varför det råder en ömsesidighet och ett ansvar för staten att bistå vid kris.  

Att bedriva såväl skogsbruk som jordbruk kräver långsiktighet. Planeringshorisonten för till exempel en skogsägare kan i vissa delar av landet vara 90–100 år. Så ser det inte ut i de flesta andra branscher.

Det är stora framtida värden som går förlorade vid en skogsbrand eller vid avvecklingen av ett djurbestånd. Om svenska politiker vill ha kvar vår skogsexport och vill att Sverige blir mer självförsörjande när det gäller livsmedel så behöver detta visas nu. Politiken måste leverera – både vad gäller stöd och hjälp för stunden och för förlorade framtida värden. Nu är det dags för politikerna att utforma en konkret handlingsplan med syfte att leda och praktiskt hantera arbetet vid framtida katastrofer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.