”Svenska folket vill inte ha vinstdrift i välfärden”

De som för något år sedan stolt kallade sig själva för liberala förnyare har det inte lätt i dag. Den ena marknadsmyten efter den andra har krossats när den mött verkligheten. Argumenten som framförs av riskkapitalisternas lobbyister framstår som genomskinliga.

Det här är en opinionstext

Dela artikeln

min läsning

Kjell Rautio

utredare, LO

Svenska folket - även borgerliga väljare - vill ha en vinstbegränsning.

En rad olika forskare vittnar kontinuerligt om hur vinstdriften och New Public Management, NPM, ställer till det i den skattefinansierade välfärden. Det handlar om de ofta absurda konsekvenser som uppstår när det offentliga kritiklöst importerar organisationsteorier och styrmodeller från den privata marknaden.

Sverige har sedan 1990-talet varit världsledande när det gäller marknadiseringen av välfärden. En numera klassisk rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) visade att marknadiseringen oftast drevs igenom endast ”med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag.”

På skolområdet var det bara vi och militärdiktaturens Chile som valde att införa den nyliberala gurun Milton Friedmans modell för hur skolsektorn ska organiseras. Men efter vänsterns seger i Chile avvecklas nu denna skolmodell där. Huruvida även vi kommer att beträda denna väg är oklart.

Helt uppenbart urgröper den marknadiseringsvåg, som i valfrihetens namn sköljt över oss i ett par decennier, yrkesprofessionaliteten hos läkare, lärare, förskolepersonal, poliser och vårdbiträden med flera. De upplever allt oftare att deras yrkeskunskaper blir satt på undantag när administratörer och politiker ”leker affär” med våra skattepengar.

Kvalitetsmätningshysterin som följer i spåren på detta riskerar att dra tid och resurser från verksamheterna och dessutom, paradoxalt nog, gå ut över kvaliteten. Vi ser i dag framväxten av vad statsvetaren Leif Lewin kallat för ett ”utvärderingsindustriellt komplex”.

Den folkliga opinionen mot vinstdriften i välfärden har varit mycket tydlig. LO:s 14 förbund, som representerar 1,5 miljoner löntagare, ställde sig för ungefär två år sedan bakom ett konkret förslag om att begränsa privata vinstuttag och värdeöverföringar. Mellan 60 och 80 procent av svenskarna, beroende på hur frågan ställs, har under flera år i olika opinionsundersökningar gett uttryck för uppfattningen att de skattemedel som avsätts till välfärd också ska gå dit. Även en majoritet av de borgerliga väljarna vill se en vinstbegränsning.

Denna breda folkopinion börjar nu göra avtryck i politiken. Regeringen har tillsatt en utredning, som ska ta fram förslag som gör att den vinst som skapas i den skattefinansierade välfärden huvudsakligen återförs dit där den uppstod. Det är huvuduppdraget. Varken mer eller mindre. Att diverse lobbyister, betalda av riskkapitalet, påstår att denna utredning utgår från en svartmålning av tillståndet i välfärdssektorn är allt för genomskinligt. Att ta medborgarnas uppfattningar på allvar är inte att svartmåla. Det är att ta demokratin på allvar. Tiden är nu inne för mer effektiva och demokratiska styrmodeller än dem som den nyliberala marknadsteorin har att erbjuda.

Visst är vi svenskar väl medvetna om att marknadsmekanismer behövs i ekonomin. Men samtidigt inser de flesta av oss att i välfärdssektorn bör en annan logik gälla. När medborgarna möter välfärden ska de vara förvissade om att det är de eller deras anhörigas bästa som står i centrum, inte siffror i någon resultaträkning eller storleken på privata vinstuttag. För såväl välfärdens som demokratins skull är det viktigt att det politiska systemet visar lyhördhet i denna centrala fråga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.