Debatt
Diabetes
14 november 2018 kl 05:15

Svensk sjukvård sviker människor med diabetes

Vården av personer med typ 2-diabetes har omfattande brister som leder till lidande och ökade vårdkostnader helt i onödan, skriver Thomas Magnusson, ordföranden för Diabetesorganisationen i Sverige, och Anders Ekholm, ordföranden för Storstockholms Diabetesförening.

Det här är en opinionstext

Vården av personer med typ 2-diabetes är inte i närheten av att nå upp till de målnivåer som Socialstyrelsen slagit fast. Detta är mycket allvarligt, och vi ser heller inte några tecken på rejäla ambitionshöjningar i landets regioner och landsting. Framtiden ser oroande ut för den halva miljon svenskar som har typ 2-diabetes, och för ytterligare de hundratusentals som har sjukdomen utan att veta om det. Och ännu fler har i dag ett förstadium, så kallad prediabetes.

Sjukvården måste börja leva upp till de vackra orden om personcentrerad och individanpassad vård. I dag drabbas alldeles för många med typ 2-diabetes av svåra komplikationer som allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, ögonskador, njurskador och amputationer helt i onödan.

Resultat från den pågående patientundersökningen Diabetes-kollen, som vi genomför med patientportalen Netdoktor, visar bland annat att för sju av tio patienter upptäcktes sjukdomen av en slump, exempelvis i samband med en hälsokontroll på vårdcentralen eller företagshälsan.

Här finns en stor förbättringspotential. Genom uppsökande verksamhet i primärvården skulle vi kunna nå ut till fler. Enkla blodsockertest skulle kunna erbjudas till personer i riskzon. Om fler fick tidigare diagnos skulle mycket lidande kunna undvikas, samtidigt som vårdkostnaderna skulle minska då förhöjt blodsocker under lång tid ger svåra skador på blodkärl och nerver.

Ett annat resultat, som utgör ett kraftigt underbetyg till sjukvården, är att anmärkningsvärt få patienter får sina fötter undersökta. Det är mycket tydligt i Socialstyrelsens riktlinjer att alla ska erbjudas en årlig fotundersökning. Skälet är att upptäcka skadade blodkärl i tid som annars kan leda till känselbortfall, svårläkta sår, och i sista hand amputationer. Men i dag går utvecklingen åt fel håll och allt färre får sina fötter kontrollerade. I vår patientundersökning var det endast 58 procent som hade fått en grundlig undersökning det senaste året.

Här måste ansvariga inom landstingen ställas till svars: Varför erbjuds inte alla en årlig fotundersökning, som på sikt kan ha mycket stor betydelse? Finns det strukturella hinder, eller har inte primärvården tid eller resurser till denna enkla åtgärd som är ett direkt krav i riktlinjerna?

Ett tredje resultat berör egenvården, den vård som patienterna själva står för. Det handlar exempelvis om ständiga blodsockermätningar, injektioner med insulin, justeringar av medicindoser och kontroll av mat och fysisk aktivitet. För att denna egenvård ska fungera för den enskilde krävs givetvis utbildning. Här slår riktlinjerna fast att alla med typ 2-diabetes ska erbjudas patientutbildning i grupp. Men endast 18 procent av de svarande angav i undersökningen att de erbjudits grupputbildning.

En utvärdering som Socialstyrelsen har gjort om grupputbildning visade inte på någon förbättring. Många vårdcentraler ansåg att deras patientunderlag var för litet för utbildningar. Så får det inte vara. Varför samarbetar inte flera vårdcentraler kring gemensamma grupputbildningar?

Ge personer med diabetes större inflytande över sin behandling, erbjud moderna diabetesläkemedel, ge medicintekniskt stöd, och ge coachning för livsstilsförändringar. I dag används alltför ofta ålderstigna behandlingar och personer med diabetes lämnas ofta med några broschyrer i handen med förmaningen att ”nu får du börja sköta dig”. Det kan vi som patientföreträdare aldrig acceptera.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.