Svårt förstå regeringens ändring om kvotflyktingar

För drygt ett år sedan började Moderaternas omprövning av migrationspolitiken. Vi insåg att Sverige riskerade att hamna i stora svårigheter om vi fortsatte att skilja ut oss från andra länder. Förslag om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta försörjningskrav presenterades. Till en början var gensvaret från regeringen minst sagt svagt. 

Mycket har hänt sedan dess. Verkligheten har blivit tydlig för de flesta. Sverige har på två år tagit emot en kvarts miljon asylsökande. Det är ett oproportionerligt stort mottagande jämfört med i princip alla andra jämförbara länder. 

Väntan på beslut i asylprocessen dröjer i dag i många månader och i vissa fall flera år. Det är brist på allt från skolplatser till lärare. Barn far illa på hvb-hem. Det är minst 70 kommuner som anmält sig för att de inte klarar av sitt uppdrag inom socialtjänsten. På lite längre sikt handlar det förstås om att de många människor som får asyl ska ha jobb, egen försörjning och någonstans att bo. Läget i EU är samtidigt mycket osäkert.

Det är bra att regeringens skärpta migrationspolitik till slut är på väg fram till riksdagen. Syftet med lagstiftningen, som är helt riktigt, är att anpassa vårt regelverk till miniminivåer enligt EU-rätt och internationella konventioner. 

När också Sverige nu inför tillfälliga uppehållstillstånd följer vi efter andra jämförbara länder. Tyskland har tillfälliga uppehållstillstånd. Detsamma gäller Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Det är viktigt att betona att den som har skyddsskäl vid en omprövning av ett tillfälligt uppehållstillstånd givetvis inte behöver återvända till sitt hemland. Man får dessutom permanent uppehållstillstånd vid jobb och egen försörjning. Det är en möjlighet som Moderaterna har drivit och som ger en mycket stark drivkraft till arbete 

Även vad gäller lagförslagen i övrigt fanns i flera andra EU-länder mer begränsade regler redan tidigare. Skärpningar har dessutom nyligen beslutats eller är på väg fram i Tyskland, Finland, Norge och Danmark. 

Det finns dock några viktiga frågetecken med regeringens förslag. För det första. Varför bröt man migrationsuppgörelsen? På några punkter är förslagen i strid mot den överenskommelse som träffats med Alliansen. Det påverkar förtroendet och viljan till nya överenskommelser. 

En punkt där man bryter överenskommelsen är särskilt anmärkningsvärd, den gäller kvotflyktingar. Kvotflyktingssystemet är den lagliga väg som finns till Europa och som är inriktad på människor i störst behov av skydd. Kvotflyktingarna är ett mycket litet antal. I dag omkring 1 900. 

I migrationsöverenskommelsen var vi överens om att öka antalet till 5 000. Nu meddelar dock migrationsminister Morgan Johansson att en del av dessa kvotflyktingplatser ska vikas till anhöriga. Vilka som ska få förenas med anhöriga på detta sätt är högst oklart. Det gäller inte alla. Varför regeringen vill urholka kvotflyktingssystemet är mycket svårt att förstå. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.