Debatt
Bostadsbyggande
22 september 2015 kl 06:07

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Subventioner till nya bostäder är ineffektivt

Mycket av den bostadspolitiska debatten framöver kommer att handla om investeringsbidragets vara eller icke vara. Det är en tydlig symbolfråga som engagerar på både vänster- och högersidan i politiken. Men övriga bostadspolitiska frågor sjunker undan, frågor som på lång sikt betyder mer.

Det här är en opinionstext

Stefan Attefall
bostadsminister (KD) 2010-2014

Den största bostadspolitiska satsningen på 20 år, utropar regeringen stolt. Det som lyfts fram som paradfrågan (3,2 miljarder kronor per år) är att återinföra de subventioner av bostadsbyggande som avskaffades av alliansregeringen 2007. Subventionerna blir ett sätt för regeringen att både visa handlingskraft och tillfredsställa vänsterkrafterna i riksdagen och inom de egna partierna. Miljöpartiet, som är bostadsminister Kaplans parti, har tidigare avvisat subventioner av nyproduktion. Men nu argumenterar de med kraft för denna åtgärd.

Förslaget är ett investeringsbidrag för främst små hyresrätter som håller en relativt låg hyresnivå i femton år. Stödet förutsätter riksdagens och EU:s godkännande, och gäller alla bostäder som påbörjas efter den 25 mars. Enligt regeringen ska det ge 15 000 fler små hyresrätter.

Denna typ av subventioner har prövats. Vi hade tre olika system under 1990- och 2000-talets början, och ändå byggde vi hälften av vad våra grannländer gjorde. 

Invändningarna mot subventionerna är att de är ineffektiva, styr produktutvecklingen och hämmar innovationskraften i byggbranschen.

Ineffektivt: Stödet gäller alla bostäder igångsatta efter den 25 mars. Det innebär att investeringsbidraget kortsiktigt inte kommer att leda till ökad nyproduktion eftersom allt som nu byggs är planerat sedan något/några år tillbaka. Möjligen kan en del projekt som låg på gränsen att bli företagsekonomiskt lönsamma nu bli möjliga att bygga, men det är på marginalen.

Några projekt som annars hade blivit bostadsrätter kan bli hyresrätt. Men allt tyder på att det blir projekt som ändå skulle ha byggts som får ekonomiskt stöd. Möjligen kan hyrorna påverkas i dämpande riktning. Men främst kommer lönsamheten att öka för den som ändå tänkt bygga. Och risken är stor att entreprenadpriserna stiger snabbare när det finns större marginaler.

De 3,2 miljarder kronor som är avsatta för hyresrätter beräknas räcka till 15 000 lägenheter, det innebär cirka 210 000 kronor per lägenhet. Med de produktionskostnader som gäller i Sverige räcker subventionerna till att reducera produktionskostnaden med cirka 10 procent per lägenhet. Effekten blir alltså liten till en statsfinansiell hög kostnad.

På sikt kan det totala byggandet möjligen påverkas, men sannolikt i liten utsträckning eftersom byggandet påverkas av många faktorer såsom planprocessen, marknadsförutsättningarna och alla de regler som omgärdar investeringsbidraget. Om man antar att bostadsbyggandet av hyresrätter netto ökar med 10 procent jämfört med nuläget, utan subvention, kommer varje nytillskott kosta skattebetalarna 2,1 miljoner kronor.

Ett alternativt sätt att använda dessa miljarder är att höja stödet till grupper på bostadsmarknaden som behöver stöd form av bostadsbidrag, kreditgarantier etcetera. Den fördelningspolitiska träffsäkerheten skulle vara högre, och till en för skattebetalarna, mindre kostnad.

Driver kostnaderna: Subventioner driver kostnaderna eftersom byggbranschen kommer att snabbt anpassa entreprenadpriserna utifrån de ökade marginaler som investeringsstödet skapar. Dessutom avtar byggföretagens lust att vara innovativa när fokus mer flyttar mot att anpassa sig till att maximera bidragsintäkter istället för att utveckla sin produkt.

Exempelvis pekar mycket på att SABO:s Kombohus aldrig kommit till stånd om subventionspolitiken rått under de gångna åren. Likaså hade den industrialisering av byggprocessen som pågår bromsats upp.

Allt tyder på att mycket av den bostadspolitiska debatten framöver kommer att handla om investeringsbidragets vara eller icke vara. Det är en tydlig symbolfråga som engagerar på både vänster- och högersidan, liksom enkel för journalister att förhålla sig till. Och alliansen kommer att lova att avskaffa stödet om de kommer till makten. Övriga bostadspolitiska frågor sjunker undan, frågor som på lång sikt betyder mer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 september 2015 kl 06:07
Uppdaterad: 1 oktober 2015 kl 14:20

Skribent

Stefan Attefall
bostadsminister (KD) 2010-2014