Hedersvåld

Studie om hedersvåld saknar trovärdighet

En ny studie om hedersvåld i svenska storstäder har allvarliga metodologiska problem. Den brister i vetenskaplighet, skriver Astrid Schlytter, docent, och Devin Rexvid, fil dr i socialt arbete. 

SLUTREPLIK. Vi gjorde nyligen en kritisk genomgång av den kartläggning av hedersrelaterat förtryck och våld (HRV) i Stockholm, Göteborg och Malmö som presenterades i slutet av 2018. Två av forskarna bakom kartläggningen skrev en replik till vår artikel. Den bemöter dock inte vår kritik, som är följande: 

Vår första kritik är att studien använder sig av två oskuldsnormer varav bara den ena är en oskuldsnorm, det vill säga att behöva vara oskuld vid giftermål. Den andra normen handlar om annat, nämligen om homosexualitet, etnicitet, religion och ålder. Att inte få vara homosexuell är inte ett oskuldskrav. Att behöva vara ihop med en person med samma etnicitet och religion som familjen är inte ett oskuldskrav. Detsamma gäller för kravet om att behöva vara ihop med en jämnårig person.

Att behöva vara oskuld vid giftermål är, särskilt för flickor, ett tecken på att ungdomen lever med hedersrelaterade krav. Såväl svensk som internationell forskning visar detta. Och detta, att kartlägga omfånget av HRV (hedersrelaterade förtrycket och våldet) var syftet bakom forskarnas uppdrag. Avgränsningen om att vara oskuld vid giftermål är därför ytterst viktig. Att inte lyckas med detta är en allvarlig brist i studien. Att jämställa förtryck på grund av homosexualitet, etnicitet, religion eller ålder med HRV är sakligt helt fel. 

Vår andra kritik är att forskarna inte analyserar ungdomarnas svar på enkätens fråga om äktenskap det vill säga: ”Vem bestämmer vem du ska gifta dig med eller leva tillsammans med i framtiden?” Forskningen visar på sambanden mellan oskuldskrav och äktenskapstraditioner. Det är därför förvånande att denna fråga inte analyseras och även att forskarna inte besvarar vår kritik i denna del. 

Vår tredje kritik är att forskarna har en våldsnorm som inte tar utgångspunkt i våldets sammanhang, vem är offer respektive förövare och vad orsaken till våldet är.

Forskarna placerar alla ungdomar med erfarenheter av våld – oavsett om den unge är offer eller förövare – i samma grupp. Detta bidrar till att osynliggöra flickors villkor. Detta framgår av forskarnas egen redovisning av våldet och förtrycket mot flickor respektive pojkar. När detta redovisas utifrån det forskarna kallar våldsnormer framstår pojkar som mer våldsutsatta än flickor, medan bilden är en annan när forskarna utgår från det de benämner ”oskuldsnormer”. Då är flickornas våldsutsatthet större.

Vår fjärde punkt rör forskarnas definition av HRV. De anser att det våld som sker i det privata inte är att räkna som HRV, utan det gäller bara våld som sker offentligt. Här har studien emellertid ett problem då alla de former av våld som anses ingå i enkätstudiens fråga 16 kan ha skett i det offentliga som i det privata, varav en, att ha blivit ”kastat ut .. hemifrån” inte har skett i det offentliga.   

Istället för att besvara vår kritik får vi ett mycket svepande svar som ger intryck av att forskarna har gjort en annan studie än den de faktiskt gjort. Vår kritik handlar om studiens bristande trovärdighet och därmed vetenskaplighet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.