Funktionsvariation

Striden i Funktionsrätt Sverige – hur slår den?   

Medierapporteringen om Funktionsrätts ordförande Lars Ohly riskerar att ge Funktionshinderrörelsen i Sverige en mindre framträdande position i såväl den nationella som europeiska samhällsdebatten. Detta samtidigt som människor i politisk fattigdom inte har förmåga att höja sina röster. Många är också tysta och vågar inte föra offentlig debatt, skriver Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare. 

Vi går mot ett äldresamhälle där allt fler äldre människor med såväl funktionsnedsättningar som kroniska sjukdomar, vilket ställer krav på delaktighet, tillgänglighet och användbarhet. Alla människor måste få en godtagbar livskvalitet och även kunna vara med och påverka politiken. Det handlar om såväl partipolitiken, intressepolitiken och forskningspolitiken.

Funktionshinderorganisationen Handikappförbunden bytte tidigare i år namn till Funktionsrätt Sverige. Man ville få en starkare röst i samhället genom att inkludera mänskliga rättigheter i sitt arbete. Med pompa och ståt fick man också en ny ordförande; Lars Ohly. Många trodde nog att förändringarna skulle leda till att den nationella funktionshinderrörelsen i Sverige skulle få en starkare röst i samhället.

Den nye ordföranden polisanmäldes sedermera av en kvinna för sexuellt ofredande och kom att ingå i vittnesmål i MeToo-berättelserna. Men istället för att backa som ordförande för Sveriges paraplyorganisation Funktionsrätt Sverige så vägrar Ohly att avgå. Ombuden för funktionshinderorganisationerna och patientföreningarna ska istället tvingas att rösta om förtroendet för sin ordförande. Detta är mycket intressant med tanke på förtroendearbetet i funktionshinderrörelsen. Är en intern uppgörelse under uppsegling?

Alla ska nu alltså tvingas att en gång för alla ta ställning för eller emot sin ordförande – bara efter några månader. Det handlar om totalt 41 medlemsförbund och deras röster. Men vilka konsekvenser har dagens situation för förtroendefrågorna inom funktionshinderrörelsen och vilken skada har uppstått här i Sverige? Och vilka skador har uppstått i dess relation till den internationella funktionshinderrörelsen?

I ett pressmeddelande skriver Funktionsrätt Sverige att förtroendefrågan ska avgöras i januari nästa år. Den som väntar får väl se. Funktionshinderrörelsen tjänar ingenting på tystnad. Nu behövs en debatt om värdet av förtroende och tillit både i själva funktionshinderrörelsen men också i rörelsens relationer till det omgivande samhället. Jag menar stora värden står spel, nämligen relationerna mellan intressepolitiska organisationer, myndigheter och forskarsamhället.

Den indiske nationalekonomen och filosofen Amartya Sen menar att det finns stora ojämlikheter i samhället för personer med funktionsnedsättningar. Alla människor kan inte ta del av medierapporteringen, mediekanalerna och de nya teknologierna. Samtidigt finns det röster som hörs väldigt starkt i debatten.

Vilka blir förtroendeskadorna på lång sikt av att funktionshinderrörelsen inte mer tydligt hanterar situationen med ”Ohly-affären”? Det finns stora frågor som måste hanteras förutom förtroende och tillit. Hela samhället står inför stora förändringar och utmaningar både när det handlar om funktionshinderpolitiken men också hur ojämlikheten ska kunna bekämpas. I det läget är det bekymmersamt när rörelsen framstår som splittrad, snarare än röststark och enad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.