Debatt
Extremism
21 maj 2015 kl 15:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

”Strategin ett moraliskt tvivelaktigt hafsverk”

Stockholms stads socialnämnd har antagit en strategi mot våldsbejakande extremism som brister på många punkter. Framförallt utgår den helt från gärningsmännens perspektiv. Offrens perspektiv saknas helt. Här handlar det endast att stödja och hjälpa bödlarna; offren får klara sig på egen hand.

Det här är en opinionstext

Lotta Edholm
(FP) oppositionsborgarråd och gruppledare

Det är oerhört beklagligt att den rödgrönrosa majoriteten har valt att hasta igenom strategin i stället för att ta till sig av våra synpunkter och lägga fram ett mer genomarbetat förslag. Vi saknar insatser på följande viktiga områden.

1. Uppsökande verksamhet. Av de fall där stockholmare radikaliserats finns flera fall där omvärlden hade kunnat reagera tidigare. Uppsökande verksamhet kan nå människor vars närhet inte orkar eller kan agera. Det måste utredas närmare om det finns behov av en central uppsökande funktion på socialförvaltningen, eller om stadsdelsnämnderna bör ansvara för detta arbete.

2. Stöd avhopparverksamheter. Det är anmärkningsvärt att strategin nämner personer som vill lämna en våldsbejakande miljö, men ingenting konkret om hur man kan hjälpa dessa personer att träffa andra som gjort samma resa som de, eller om det alls finns avhopparverksamheter som täcker in alla de olika våldsbejakande miljöerna.

3. Samverkan mellan polis och socialtjänst. Det är polisens sak att utreda brott. Socialtjänsten ska inte överta polisens uppgifter. Men det är verklighetsfrånvänt att tro att det måste råda vattentäta skott mellan polisen och socialtjänsten, och att socialtjänsten aldrig kan dela med sig av uppgifter till polisen.

Så arbetar inte socialtjänsten i dag när det till exempel gäller våld mot barn eller våld i nära relationer. Om ett barn utsätts för våld överväger socialtjänsten om en polisanmälan ska göras, och i Stockholm träffar ett våldsutsatt barn polis, åklagare och socialtjänst under samma tak i Stockholms barnahus. Samma princip bör självklart gälla när det handlar om personer som misstänks vara på väg in i extrema miljöer.

LÄS MER: Vi ska inte ge jobb och bostad till IS-krigare.

4. Arbeta med motivation. Personer som åkt iväg för att delta i folkmord och krigsförbrytelser ska först och främst ställas inför rätta. Vi måste dock fundera på hur vi ska bemöta de hemvändande extremister som av någon anledning inte kan lagföras. Min ståndpunkt är väldigt tydlig: i sådana fall måste socialtjänsten först och främst arbeta med att avprogrammera och avradikalisera dessa personer innan vidare insatser kan komma ifråga. Vi ska stötta personer som vill ta sig ur extrema miljöer, men det måste finnas en genuin vilja till förändring hos individen innan man kan påräkna samhällets fulla stöd.

Detta synsätt saknas dock i strategin mot extremism. Det som har gjort strategin så stötande är att de rödgrönrosa verkar vilja att man ska kunna komma hem efter att ha stridit för IS och få specialanpassade insatser med hjälp med bostad och försörjning. Det är helt oacceptabelt.

Det hade varit oerhört värdefullt om Stockholms stad hade fått en väl genomarbetad strategi mot våldsbejakande extremism som är fast förankrad i forskning och beprövad erfarenhet. I stället har vi nu fått ett snabbt ihopkokat hafsverk som är moraliskt tvivelaktigt och missar flera viktiga områden. Kampen mot extremismen förtjänar att behandlas bättre än så.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 21 maj 2015 kl 15:45
Uppdaterad: 22 maj 2015 kl 18:46

Skribent

Lotta Edholm
(FP) oppositionsborgarråd och gruppledare