Löner

Stora risker med orimliga ersättningar till vd:ar

För ett par veckor sedan gav LO för 18:e gången ut rapporten om maktelitens inkomster. Skillnaden mellan inkomsterna i makteliten och lönen för en vanlig arbetare fortsätter att öka. Som ledamot i Ersättningsakademin vore det välkommet om Hans De Geer ville diskutera rimligheten och legitimiteten i de ersättningar vd:arna i svenska storföretag erhåller. Men i sin debattartikel verkar han ointresserad av sakfrågan, skriver Anna Almqvist, LO-ekonom i en replik.

I vår rapportserie studerar vi inkomstutvecklingen mellan 1950 och fram till idag för de personer som har mest makt i samhället – det handlar om 200 positioner bestående av befattningshavare inom näringslivet, politiken och andra viktiga samhällsområden. Utgångspunkten för vår undersökning är att det har betydelse om denna maktelit har långt högre inkomster än de människor som påverkas av deras beslut.

I sin debattartikel har Hans De Geer två huvudsakliga invändningar mot vår rapportserie. För det första anser han att grundfelet med rapporten är att den låtsas som om makteliten är ”representativ för hur det ser ut i svenska företag”. Detta stämmer inte. Vi är i vår rapport, och i vår kommunikation av den, tydliga med att vi studerar de personer som har absolut mest makt i samhället – därav titeln Makteliten. Av denna anledning ingår i vårt urval till exempel vd på Volvo, SCA och Ericsson – men inte vd:n för några små eller medelstora företag. För att jämföra ingår i urvalet till makteliten också exempelvis statsministern men inte kommunalrådet i Hörby. DN:s chefredaktör men inte reportern på Katrineholms-Kuriren.

För det andra anser De Geer att våra siffror är missvisande eftersom kvoten som vi redovisar – skillnaden mellan maktelitens genomsnittliga inkomst och den genomsnittliga industriarbetarlönen – blir lägre om vi exkluderar personerna med högst inkomster från urvalet eller plockar bort delar av deras inkomster. Så är naturligtvis fallet, något annat vore matematiskt omöjligt. I vår rapport är vi tydliga med att olika metodval ger olika nivåer. Vi redovisar medelvärde, ett trimmat medelvärde och medianvärde för maktelitens inkomster. Och vi redovisar utvecklingen för såväl inkomst av tjänst som sammanräknad inkomst.

Men oavsett metodval så är trenden densamma: skillnaderna mellan maktelitens inkomster och en vanlig industriarbetarlön har ökat stort under de senaste tre decennierna. Det skulle vara intressant att höra vad De Geer, som ledamot i Ersättningsakademin, tycker om den utvecklingen. Anser han att det är rimligt att den sammanräknade genomsnittliga inkomsten för vd:arna på 50 av de största svenska företagen har ökat från motsvarande 9 industriarbetarlöner år 1980 till årets toppnotering på motsvarande 55 industriarbetarlöner?

Ett av Ersättningsakademins uttalade syften är att verka för att företags ersättningssystem ska uppfattas som legitima. Det är ett viktigt syfte, ersättningssystem som uppfattas som icke-legitima riskerar undergräva tilliten till näringslivet. Orimliga ersättningar riskerar också undergräva stödet för en ansvarsfull lönebildning i stort. Det kanske vore på sin plats om Ersättningsakademin redovisade vad de tycker bör göras för att öka legitimiteten?                                      

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.