Människohandel

”Stoppa profiteringen på människors desperation”

Ökad migration ger oss nya utmaningar i arbetet med att bekämpa människohandel. En växande grupp riskerar exploatering, till exempel avvisade ensamkommande barn. Sverige behöver en nationell handlingsplan, skriver Plattformen Civila Sverige mot människohandel.

De som profiterar på andra människors desperation kan tyvärr göra detta med liten risk och till hög vinst. Människor utnyttjas dagligen i Sverige för sexuell exploatering, men också för tvångsarbete, tvång att ut­föra kriminella handlingar (stöld, smuggling et cetera) och att tigga. Att fler männi­skor saknar skydd innebär en ökad risk för exploatering.

Den bilden framgår av det svenska civilsamhällets egen statistikinsamling och erfarenheter på ”frontlinjen”, den nationella rapportörens iakttagelser och rapporter, Migrationsverkets ökade antal identifieringar av utsatta samt internationella rapporter från bland annat FN-organ kring kopplingen mellan migration och människohandel.

Sverige behöver därför en nationell handlingsplan för att bekämpa alla former av människohandel. EU har också påtalat att Sverige saknar en sådan. En handlingsplan är ett steg i implementeringen av verktygen i det europeiska samarbetet mot människohandel. 

Sverige har enastående förutsättningar att samarbeta och arbeta förebyggande mot människohandel. Vi har idag en svensk samarbetsmodell mellan myndigheter och civilsamhälle som fått gehör utomlands. Plattformen Civila Sverige mot människohandel samlar aktörer för att tillsammans ge utsatta stöd. Migrationsverket har en samordnare för människohandel som utbildar internt. Den nationella rapportören finns hos polisen, som arbetar strategiskt. Slutligen är det Länsstyrelsen i Stockholm som byggt upp det nationella samordningsuppdraget. 

Människohandel kränker männi­sko­värdet. Alla som utsätts ska erbjudas stöd och skydd, oavhängigt medverkan i en rättsprocess, enligt gällande internationella konventioner och direktiv. Men riktigt där är vi inte än. Tröskeln för att erhålla samhällets stöd är idag hög – en polisanmälan krävs. Civilsamhället driver därför ett kompletterande stödprogram, ­finansierat av länsstyrelsen. Flera av de hjälpsökande i civilsamhällets stödprogram är just asylsökande eller papperslösa.

Sverige behöver föregå med gott exempel. Förväntar vi oss att andra länder ska respektera innehållet i ratificerade konventioner och direktiv, där en nationell handlingsplan är obligatorisk, bör vi själva göra det. En nationell handlingsplan kan rita upp riktlinjerna för hur vi tillsammans ska bekämpa människohandel i alla former och verka för att alla offer, liksom medföljande barn, får tillgång till stöd och skydd – och därmed minska risken för att de ska utsättas igen, samt öka möjligheterna till att fler medverkar i en rättsprocess med fullödiga berättelser.

Här följer några förslag till Sveriges regering på områden att ta upp i en handlingsplan för att täcka upp befintliga luckor samt rusta oss för nya utmaningar:

  • En reflektions­period enligt Europarådets konvention innebär att alla potentiellt utsatta först erbjuds minst 30 dagar av vila, ­innan de avkrävs medverkan i rättsprocess. För tillfället beviljar civilsamhället inom ramen för sitt stödprogram informellt en vilo­period på 30 dagar utan krav på polisanmälan. 
  • Hot, våld och mord på anhöriga i hemlandet är tyvärr förekommande. Många brottsoffer är rädda för repressalier. Det behövs ett förbättrat skydd till utsatta, samt även deras familjer och barn i hemlandet. 
  • Medföljande barn till offer för människohandel har behov av traumabearbetning och stöd, på samma sätt som barn som upplever våld i nära relation.
  • Allt fler ensamkommande barn som får avslag och tvångsavvisas går under jorden. Civilsamhället har fått rapporter om exploatering i denna grupp, till exempel om tvångsarbete och sexuell exploatering.
  • Allt fler asylsökande män får avslag på sina asylansökningar och kommer att vistas i Sverige utan papper. De är då i riskzonen för tvångsarbete. 
  • En ökande andel asylsökande kvinnor söker skydd med anledning av att de utsatts för människohandel i hemlandet. Könsrelaterad diskriminering såsom tvångsgifte eller hedersrelaterat våld ligger ofta bakom. Människohandel är idag inte asylgrundande och de förblir då skyddslösa.
  • Dublinförordningen gör att asylsökande kvinnor från tredje land skickas tillbaka till första EU-land. Vilket ansvar tar Sverige för att säkerställa deras rättigheter om skydd och stöd, oavsett var de utsatts? I Finland har man utrett frågan och blivit mer restriktiv med att följa Dublin. 

En global värld med många människor på flykt och fler utsatta ställer allt hög­re krav på ett strategiskt och framåtsyftande samarbete. Vi efterlyser en svensk nationell handlingsplan för alla former av exploatering, som utifrån de mänskliga rättigheterna kan möta dagens utmaningar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.