Specialistvård

Stopp – ni slår sönder fungerande kliniker!

Den bild som har satt sig politiskt är att ju mer vård som kan koncentreras till de stora universitetssjukhusen, desto bättre kommer den att bli. Med denna logik finns det ingen bortre gräns för vad som bör koncentreras. Men så kan man rimligen inte resonera. 

Den nationella processen med att koncentrera högspecialiserad vård bör göra halt en stund för att ge rum för eftertanke. SVT:s granskning av utredningen Träning ger färdighet (SOU 2015:98) visar att det som är basen för hela reformen inte håller måttet. Processen går för fort och riskerar att slå sönder välfungerande kliniker.

Avgörande för vilken vård som flyttas från mindre sjukhus till större måste istället styras av kvaliteten i den vård som bedrivs. Vi har nationella kvalitetsregister och Socialstyrelsens Öppna jämförelser. Här kan skillnader mellan olika kliniker studeras och den variation som finns för dödlighet ligger oftast inom vad som är slumpmässigt. I de fall då det har visat sig att någon verksamhet inte håller rätt kvalitet har detta rättats till eller så har behandlingar flyttats till ett annat sjukhus. Denna typ av koncentration av vård sker redan idag på naturlig väg. Utvecklingen drivs av professionen själv där viljan är att ständig ge bättre vård. Kvalitetsregistren visar även att små sjukhus kan ha hög kvalitet om förutsättningarna är de rätta.

Utredningen Träning ger färdighet har även i sig själv svåra brister. Några exempel: En mycket stor del, för att inte säga alla, av de 360 kirurgiska dödsfall som skulle kunna förhindras har visat sig inte alls härröra från centraliserbar högspecialiserad kirurgi. I siffran 360 inkluderades dödsfall efter små, enkla ingrepp som utförts på svårt sjuka patienter i livets slutskede som tracheostomi (intensivvård), amputationer (avancerad kärlsjukdom) och dränage av vätska från lungsäcken vid avancerad cancer. En sådan situation där patienten inte alls dog som en följd av ingreppet utan på grund av mycket avancerad cancersjukdom illustrerades i SVT:s dokumentär.

I summan 360 inkluderas också ingrepp med hög dödlighet, som görs i litet antal därför att den allvarliga sjukdomen är ovanlig och där ingreppen redan nu är centraliserade till universitetssjukhus, till exempel neurokirurgi. Vissa dödsfall har dessutom räknats flera gånger, t.ex. olycksfall med dödlig utgång där flera olika kirurgiska ingrepp vidtagits. Exkluderas allt sådant kan det ifrågasättas om utredningen över huvud taget har kunnat visa på något dödsfall att spara.

Den process som Socialstyrelsen nu ska leda där vård ska koncentreras bygger på en förenklad syn på hur kvalitet i vården skapas. Det är sant att kirurger behöver mängdträning men kan detta verkligen skapas genom koncentration i stor skala?

Viktigare är istället att ta fasta på de uppgifter som de nationella kvalitetsregistren ger för olika sjukdomar och ingrepp och se till att detaljerade jämförelser (bench marking) mellan kliniker med samma eller olika resultat kommer till stånd.

Det är också viktigt att beakta vilka konsekvenser en centralisering får för annan sjukvård än högspecialiserad kirurgi till exempel för det kirurgiska omhändertagandet av olycksfall och akuta sjukdomar på de sjukhus som berörs. Vi borde skaffa oss kunskaper om förväntade effekter på alla plan inför en tänkt centralisering så att vi inte skapar en försämrad situation för det kirurgiska omhändertagandet i stort, med ett ökat antal dödsfall åstadkomna genom hårdhänta centralt styrda åtgärder. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.