Fackliga företrädare blåser till strid för att begränsa visstidsanställningar. Med utgångspunkt i en illa underbyggd verklighetsbeskrivning försöker de sätta bilden att visstidsanställningarna ”missbrukas” och har ”exploderat” på arbetsmarknaden. SCB:s statistik säger dock något helt annat. Andelen visstidsanställda är mindre nu än för sju år sedan, då allmän visstidsanställning infördes. Facken säger sig värna jobben, men en begränsning av visstid riskerar hämma jobbtillväxten och att de som står längst ifrån utestängs.
I SCB:s senaste prognos förbättras arbetsmarknaden, sysselsättningen ökar och arbetslösheten faller något. Många människor söker arbete och hittar också ett när arbetsmarknaden ljusnar. När företagen vågar satsa igen är visstidsanställningar det första som ökar. De fungerar som en viktig väg in på arbetsmarknaden för många som har stått utanför. Men följer man fackens utspel i media kan man lätt få en felaktig bild av anställningsformen. Låt mig ge två exempel:
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson hävdade nyligen att det är ett systemfel att det fullständigt exploderat med otrygga anställningar på svensk arbetsmarknad. Uttalandet är direkt missvisande. Andelen visstidsanställda har minskat sedan allmän visstidsanställning infördes 2007, från 17,2 till 16,9 procent. Antalet visstidsanställda har vuxit med 99 000 personer sedan 2005 och antalet tillsvidareanställda har ökat med 256 000 personer. För varje ny visstidsanställning har det alltså skapats nästan tre nya tillsvidareanställningar. Tillsvidareanställningar är ohotad norm på svensk arbetsmarknaden.
TCO hävdar att tiotusentals personer har haft visstidsanställningar i över fem år hos samma arbetsgivare baserat på en rapport som är behäftad med allvarliga fel. Den tar inte hänsyn till att de allra flesta av dessa anställningar regleras av lagar eller kollektivavtal eller vilka yrken som de visstidsanställda har. Enligt skollagen får exempelvis skolor bara i undantagsfall tillsvidareanställa obehöriga lärare och på universiteten är visstidsanställningar som doktorand och postdoc en del av den normala karriärgången.
Många jobb börjar med en visstidsanställning i form av till exempel en provanställning innan en person erbjuds en tillsvidareanställning. Mellan 10 till 14 procent byter jobb varje år. En stor del av dagens visstidsanställningar är arbetsbyten.
Det finns säkert fall när visstidsanställda inte har fått en tillsvidareanställning i enlighet med gällande regler. Exempel på övertramp finns på alla samhällsområden. Men att använda enskilda fall och göra dem till en allmängiltig sanning för hela arbetsmarknaden, att diskutera i termer av ”visstidsmissbruk” eller att påstå ”att antalet visstidsanställningar fullständigt har exploderat” är felaktigt och oseriöst.
En lagstiftning som begränsar visstidsanställningar innebär negativa effekter för många branscher, mindre företag och företag på små orter. Det blir också svårare att hantera tillfälliga upp- och nergångar i efterfrågan.
Självklart vill arbetsgivare erbjuda tillsvidareanställningar när förutsättningarna finns, men de kan inte lagstiftas fram. Jobb skapas av konkurrenskraftiga företag när det finns efterfrågan. Politikernas stora utmaning är att underlätta för företagen så att fler jobb skapas och göra det enklare att anställa. Det görs inte genom att begränsa möjligheterna att visstidsanställa.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
