Stödet för vattenkraften visar att den uppskattas

REPLIK. Det Christer Borg, ordförande i Älvräddarnas Samorganisation, främst visar med sin replik ”Förringa inte de stora skador vattenkraften ger” är just hur viktigt det är med en nationell strategi som förmår stå fast vid en balans mellan olika intressen och göra en rimlig avvägning mellan lokala miljövärden och det moderna samhällets behov av en kraftproduktion som bidrar till minska klimatpåverkan.

Men Christer Borg har rätt i ett avseende - vattenkraften innebär en lokal påverkan. Det är inte heller något som jag, Fortum eller branschen i övrigt sticker under stol med. All mänsklig närvaro och verksamhet påverkar miljön lokalt och som vi ökande utsträckning ser gäller detta också globalt.

Den lokala påverkan som vattenkraften har måste däremot sättas i perspektiv - och det är här den nationella strategin blir så viktig: Den balans mellan olika intressen som finns är inte lokal eller regional, den är snarare nationell eller global.

Jag är inte ensam om att hävda att det största hotet mot den biologiska mångfalden är klimatförändringarna, och det är med den utgångspunkten vi måste diskutera också vattenkraftens positiva bidrag och negativa påverkan.

Under lång tid har våra utbyggda älvar varit reglerade och det sammanhållna system som kraftverk, dammar (och jordbrukets utdikningar) utgör i ett älvsystem har även utgjort själva förutsättningen för flera av de samhällen som nu finns där. De har inte bara gett förutsättningar för jobb och tillväxt utan utgör också ett effektivt sätt att mildra höga flöden med mera.

Det massiva stödet som finns för vattenkraften vittnar om att dess positiva effekter uppskattas lokalt.

Men ja, regleringarna har även förändrat ekosystemet. Är dessa förändringar så stora att de uppväger vattenkraftens bidrag till det hållbara samhället – exempelvis genom att vara förutsättningen för ett förnybart kraftsystem? Här har jag och Christer Borg olika uppfattningar.

Och det kan vi ha, det jag däremot ser som absolut nödvändigt är att vattenkraften roll och påverkan inte enbart kan betraktas ur perspektivet negativ lokal miljöpåverkan. Det är bland annat då vi hamnar i situationer som med Edeforsen där en ombyggnad både skulle ge ett ökat bidrag av förnybar el och snabbare kunna nå god ekologisk status, men där det märkligt nog ändå landar i avslag i domstol.

Att Christer Borg fokuserar på de mindre kraftverken och bara som hastigast nämner de större är förstås bara en taktisk manöver. Faktum är att också de mindre kraftverken ökar i betydelse med mer väderberoende produktion – de bidrar till balansen i kraftsystemet inte minst i de regionala näten.

En av de viktigaste gemensamma utmaningarna vi har är att få ned utsläppen av klimatpåverkande ämnen och där har Sverige unikt goda möjligheter att bidra också bortom våra nationsgränser (Baltikum, Danmark och Tyskland, inte minst). Men det bygger på att vi använder den potential som finns i vattenkraften.

Det handlar om att renovera och uppgradera befintliga kraftverk. Det handlar om att se över befintliga vattendomar och modernisera dem.

Det handlar om att se över möjligheterna att utnyttja de system som de reglerade älvarna utgör på ett bättre sätt genom säkra dammar och moderna kraftverk där de gör nytta - men också att riva att vara beredda att riva ut gamla, icke använda dammar och att göra aktiva miljöförbättrande åtgärder där och på det sätt de gör största nytta.

Att se ett egenvärde med att riva ut kraftverk är inget tecken på avvägning - inte ens om man säger sig endast vilja riva ut drygt tusen av de småskaliga kraftverken. Lyft blicken.

Låt oss enas om att uppmana politikerna att uppdatera miljöbalken så att också vår tids största utmaning, klimatförändringarna, blir en faktor som tas med i avvägningen av myndigheter och domstolar. Då kan den nationella strategin bli verkligt nationell och en verklig strategi.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.