Idrott

Stockholm sämst i klassen på att erbjuda barn idrott

Idrott och fysisk aktivitet är en viktig skyddsfaktor mot ohälsa. Ändå konstaterar Stockholms stad att de planerade investeringarna för idrottsanläggningar knappt kommer räcka att till för att hålla den nivå som finns i dag när staden växer, skriver Helene Hellmark Knutsson och Björn Eriksson.

Stockholmsregionen växer med 40 000 varje år. Bostadsbristen är skriande och det har inneburit att politikerna i stadshuset oavsett partifärg i många år försökt bygga i kapp för att få till fler bostäder.

Men när staden växer måste också de andra delarna som krävs för en hållbar stad få tillåtas växa. Precis som idrottsborgarrådet Karin Ernlund (C) sa härom veckan att "vi inte bara ska bygga bostäder – vi ska bygga stad”.

Stockholm måste byggas hållbart, ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Det görs inte i dag.

Agenda 2030 målen innebär att vi tillsammans på alla nivåer ska arbeta för bland annat hälsa, jämlika samhällen, jämställdhet samt hållbara städer. För att uppnå de målen behöver politiken samverka med det omgivande samhället.

Idrottsrörelsen är beredd att vara en samarbetspartner för att uppnå dessa mål. Men då måste politikerna skyndsamt ändra sin kortsiktiga besparingspolitik och börja investera i och underhålla de anläggningar som krävs för att barn och unga ska kunna delta i både föreningsidrotten och varje dag kunna få röra sig för att motverka ohälsa, både fysisk och psykisk.

Vi vet att de svenska barnen rör sig minst i Norden. Bara två av tio tjejer och mindre än hälften av killarna når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Den psykiska ohälsan bland barn och unga i Stockholm har ökat varje år sedan 2010.

Forskning visar att idrott och fysisk aktivitet är en viktig skyddsfaktor mot ohälsa. Effekterna är tydliga. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, depression, åldersdiabetes, risk för frakturer minskar. Om idrottsrörelsen når ytterligare 100 ungdomar kan följande hälsovinster och besparingar förväntas: 5 ungdomar drabbas inte av depression och 25 ungdomar kommer inte ha symtom som magont, huvudvärk med mera.

Ideella idrottsledare i Stockholm kämpar varje dag för att barn och ungdomar ska få minnen och erfarenheter för livet tack vare idrottsaktiviteter på tider som är rimliga. Argumenten kan tyckas övertygande, men det räcker uppenbarligen inte. Jämfört med de andra storstäderna är Stockholm sämst i klassen:

• 12 700 göteborgare och 32 300 stockholmare per idrottshall
• 46 500 göteborgare och 93 600 stockholmare per ishall
• 6 500 malmöiter och 11 100 stockholmare per fotbollsplan
• 62 000 göteborgare och 78 000 stockholmare per simhall

I kommunens långsiktiga plan för idrottsanläggningar skriver staden själv att de planerade investeringarna knappt räcker till för att hålla den nivå som finns i dag när staden växer.

Slutsatsen är enkel och tydlig – Stockholm planerar inte för en hållbar stad i dag.

Det behövs en radikal förändring i hur staden planerar och prioriterar. Annars kommer vi att bygga in problem som redan inom några år kommer att belasta en redan ansträngd välfärd. Hälsoklyftorna kommer att växa i takt med barnens stillasittande.

Det är dags att politikerna inser att plats för idrott inte är en idrottsfråga, det är en fråga om ett hållbart samhälle. Den måste bäras i lika stor grad av finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M), stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson (M) och bostads- och fastighetsborgarrådet Dennis Wedin (M).

Det är dags att sätta verklighet bakom orden att bygga en hållbar stad, inte bara leta kortsiktiga besparingar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.