Stockholm lovar anonymitet - övervakar hjälpsökande

Stockholms stad har lanserat en informationskampanj för Socialrådgivningen, en nättjänst där personer med privata problem uppmanas chatta om dessa med socionomer. I reklamen nämns våld i relationer och missbruksproblem som exempel på områden där Socialrådgivningen kan ge råd och vägledning.

Initiativet är lovvärt, men genomförandet är det inte. I reklamkampanjen utlovar kommunen anonymitet. Detta måste också betraktas som en förutsättning för att någon ska våga använda tjänsten.

Problemet är för det första att det i tider av datalagring inte går att utlova anonymitet – den som vill vara anonym i exempelvis kontakter med socialrådgivningen måste själv vidta tekniska åtgärder för att undvika att bli spårad. För det andra agerar Stockholms stad på ett sätt som i praktiken garanterar att de som vänder sig till Socialrådgivningen inte kan vara anonyma.

Den som går in på sidan blir följd av två spårningsprogram, som skickar information om användaren till olika företag. Ett av dem, en så kallad webbugg, är ett verktyg utvecklat bara för att kartlägga användares beteende i smyg.

Dessutom placerar sidan sex olika så kallade kakor på användarens dator; tre av dessa kakor spårar användarens framtida internet-aktivitet under lång tid, i detta fall i tre, tio respektive ett okänt antal år framåt.

De övriga försvinner när man stänger webbläsaren, men de gör ändå att kommunen kan se exempelvis vilka av kommunens webbplatser hjälpsökaren varit inne på före och efter att man kontaktat rådgivningen. Har man använt en kommunal webbtjänst innan man söker den anonyma kontakten med socialrådgivningen är alltså sannolikheten stor att man är direkt identifierad så fort man laddat in hemsidan i sin webbläsare.

De kakor och spårningsprogram som kommunen använder gör dels att kommunen i många fall utan problem kan identifiera de som vänder sig till Socialrådgivningen, dels att en rad utomstående kan göra det. Vidare kan den som har tillgång till den dator som använts vid besöket se att det skett. Detta är speciellt problematiskt, eftersom det kanske är en misshandlad make/maka som vänt sig till kommunen för att fråga om råd.

Det är oansvarigt att utlova människor anonymitet när man inte kan hålla det. Att som här utforma kommunens webbtjänster så att de nekar användarna den möjligheten är direkt anmärkningsvärt. Man utsätter då de hjälpsökande för onödiga risker.

Forskning visar att människor sätter stort värde på att deras personuppgifter inte sprids vidare utan deras kännedom eller medgivande. När forskare vid Handelshögskolan 2013 inom ramen för ett forskningsprojekt undersökte olika ageranden som skulle kunna skada anseendet för företag var det bara utnyttjandet av barnarbetare som allmänheten uppfattade som mer problematiskt än dåligt dataskydd.

Dataskydd är viktigt för företag, men vikten av ett bra dataskydd är ännu större för en offentlig aktör som kommunen – en aktör som man här som hjälpsökande är utlämnad till. Handlar det om känsliga uppgifter, som i detta fall, kan man utgå ifrån att det finns obehöriga parter som är intresserade av att ta del av informationen.Endast risken att känsliga uppgifter kan komma att spridas kan antas få de som mest behöver hjälpen att avstå från den. Därmed motverkar också kommunens övervakningsiver sitt syfte.

Kommuner borde instället föregå med gott exempel och skydda användarnas personuppgifter. Kommunen skulle också, när det gäller verksamhet som Socialrådgivningen, i stället för att felaktigt utlova anonymitet, informera medborgarna om att de i dagens it-miljöer måste vidta åtgärder för att skydda sig själva och sin information.

Det är också relevant att fråga sig hur utbrett det är att kommuner, likt Stockholms stad, spårar användare och lagrar och sprider information om dessa och dras internetvanor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.