Debatt
Barnäktenskap
23 maj 2018 kl 19:30

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Stockholm gör för lite för att stoppa barnäktenskap

Varje sommar försvinner flickor från Stockholms skolor för att inte komma tillbaka igen. Tyvärr har den socialdemokratiska majoriteten i Stockholms stadshus en häpnadsväckande avslappnad inställning till detta, skriver Lotta Edholm (L). 

Det här är en opinionstext

Många barn börjar såhär års längta efter sommarlovet. En längtan efter fri tid och frihet. Men vissa barn har veckor av farhågor och fruktan framför sig. För dem är sommarlovet början på ett liv i ofrihet. Varje sommar försvinner flickor från Stockholms skolor för att inte komma tillbaka igen. De tvingas ut ur Sverige för att giftas bort mot sin vilja. 

Det här är en av vår tids största kränkningar av mänskliga rättigheter. Tyvärr har den socialdemokratiska majoriteten i Stockholms stadshus en häpnadsväckande avslappnad inställning till detta.

En utredning som Stockholms stad gjorde 2009 visade att 16 procent av Stockholms flickor lever med starka begränsningar i möjligheten att välja framtida partner. Siffror från andra undersökningar visar också att uppemot 70 000 ungdomar i Sverige inte fritt välja vem de vill gifta sig med och drygt 8 500 är rädda för att tvingas till giftermål. Inget tyder på att dessa siffror sjunkit eller är på väg att sjunka. Det är inte acceptabelt att barn i Sverige inte får välja sin partner och sin framtid.

Vi som drivs av liberala värderingar har en skyldighet att agera för att skydda de barn och ungdomar som behöver vår hjälp. Det är inte för sent ens på flygplatsen. På flygplatser i Mellansverige finns information på toaletterna. Där får barn ett faktiskt telefonnummer dit de kan ringa om de tvingas bort. De får också rådet att lägga en sked i underbyxan som ger utslag i säkerhetskontrollen. Då kan säkerhetspersonalen ta barnet till ett eget rum och kalla på hjälp. Detta ökar chansen att hinna nå de barn som är i direkt fara, men som ännu inte förts ut ur landet. Vi kan hjälpa barnen på den sista utposten i Sverige – flygplatsen.

Liberalerna har gång på gång föreslagit att Stockholms stad ska ta kontakt med Swedavia för att skyndsamt få till ett sådant samarbete med Arlanda, men ingenting händer. Det tog ett och ett halvt år för Socialdemokraterna att svara på den interpellation jag ställde, när svaret väl kom visade det sig att inget samarbete upprättats.

Socialborgarrådet hävdar att man varit i kontakt med Swedavia, men att det för dem skulle krävas en upparbetad kontakt med alla socialtjänster i respektive kommun för att kunna genomföra flygplatskampanjen. Och där verkar det som att man gav upp. När en flicka har kommit till Arlanda och är på väg genom säkerhetskontrollen för att mot sin vilja föras ut ur landet – då finns inte längre någon hjälp att få.

Det här är för mig helt obegripligt. Eventuellt administrativt krångel är inte anledning att stå tyst och se på när flickor förs ut ur Sverige och in i vad som närmast kan jämföras med sexuellt slaveri. Där kvinnors och flickors mänskliga rättigheter är som mest ifrågasatta måste politiken vara som tydligast. Stockholms stad både bör och kan ta ansvaret för att samordna kontakten mellan flygplatsen och vår egen socialtjänst. Stockholm, i egenskap av landets huvudstad och största kommun, kan också axla ansvaret för att samordna kontakten, inte bara för Stockholm utan för alla kommuner.

Jag uppmanar därför, återigen, Stockholms styre att omedelbart agera. Det är bråttom. Varje räddat barn gör skillnad. Även när utmaningarna är stora måste vi vara resoluta i vårt försvar av dessa flickors rätt till frihet och självbestämmande. Inget barn ska behöva frukta sitt sommarlov. Ingen skolbänk ska stå tom i höst.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.