”Ingen präst i Svenska kyrkan ska kunna vägra att viga samkönade par”, sade statsminister Stefan Löfven (S) i en intervju med Kyrkans Tidning.
Läs också
Uttalandet riskerar att inspirera våldsbejakande islamister som vill skapa ett samhälle där åtskillnad mellan politik och religion raderats ut. De kan med fog tolka det som en första framgång: Att i en västerländsk demokrati nu höra en statsminister som uttryckligen bortser från skillnaden mellan maktutövning i den icke-statligt styrda kyrkan och i nationen Sverige enligt gällande grundlagar.
Statsministern ger också begreppet ministerstyre en vidare betydelse: att inbegripa felaktig påverkan även av en icke statlig institution utanför departementen.
Rättsstaten kräver tydlig rågång mellan makt och verkställighet. I Löfven-uttalandet finns också trista likheter med slarviga politiker som lägger sig i rättsväsendets uppgifter. Ungefär som när han själv trasslade in sig i egna tyckanden om en vittnesuppgift i utredningen av mordet på Olof Palme.
Stefan Löfven ser inte den konstitutionella konfliktytan mellan de västerländska demokratiernas styrelseskick och det våldsbejakande islamistiska kalifatet med sharialagar som styr dess politiker och invånare. Med det senaste decenniets övergrepp har islamisterna visat sin fasansfulla målmedvetenhet.
Det går en våldets tidslinje med terrorangrepp från förberedelserna av kalifatet, vidare under förvaltningen av det tillfälligt ockuperade kalifatsterritoriet och nu – under militärt tryck utifrån – åter eskalerande terrorhandlingar i västvärlden. Utöver vapenmakt står välutbildade ideologer och strateger till terrorns förfogande för nya propagandaframgångar och territoriella expansioner.
Regeringen undergräver genom Stefan Löfvens agerande skärpan i vår religionsfrihets rättigheter och skyldigheter. En stat utan religionsfrihet är ett hot mot genuint övertygade religionsutövare och de som vill slippa religiöst påtvingade integritetskränkande normer. En stat utan fungerande religionsfrihet är ingen fullgod demokrati.
Läs också
Stefan Löfven måste återta sitt olycksaliga uttalande ty med det har regeringen i praktiken gjort ett ödesdigert religionspolitiskt vägval. Statsministerns uttalande triggar teokratiska utopister i kristna, muslimska och andra religiösa rörelser som välkomnar statlig maktutövning utan åtskillnad mellan politik och religion.
Det är symtomatiskt för vårt sekulära Sverige att politiker nonchalerar religionspolitiska frågor i försvaret av demokratin. Vår konstitutionella religionsfrihet med så långt som möjligt rättssäkra rättigheter och skyldigheter, är en del i människors privata och existentiella sfär som kräver samma grundlagsskydd som övriga fri- och rättigheter.
I Europa och i världen finns odemokratiska krafter och totalitära utopister som nyttjar religiös populism och även religionspolitiska argument för sin sak. I dag krävs större medvetenhet om vilka demokratiska värden som står på spel om religionspolitiken lämnas vind för våg.
De våldsbejakande islamisterna vet att också använda demokratis arenor för opinionsbildning. Vi måste kväsa deras ideologer med samma skärpa i argument och konsekvens som vi, nästan för sent, nu vässar verktygen för våra rättsvårdande myndigheter.
Dags nu för regeringen att vidta konkreta åtgärder mot ideologiskt våldsbejakande religiösa krafter på alla nivåer i samhället. Nu krävs tydlig politisk ledning, uthålliga resurser och ett stopp för ekonomiska bidrag till förment religiösa och etniska ideella föreningar med dolda agendor.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
