Demokrati

Statsförvaltningen är infekterad av korruption

Om korpfotboll och hembygdsföreningar med oerfarna frivilliga klarar av enkel transparens är det ett mysterium hur en kvalificerad statsförvaltning med högskoleutbildade välbetalda heltidsanställda är oförmögen att få ihop ett så enkelt kakrecept som just – vardagstransparens.

Det finns två fundamentala hinder för svensk transparens; det första är en korruptionskultur som är införstådd och accepterad, det andra är myndigheternas frihet att säkra sitt eget intresse genom avgiftsförordningen. Av utrymmesskäl tar jag bara upp korruptionskulturen. Jag undviker även ett teoretiserande om legitimitet, ansvarsfördelning och förtroende för statsförvaltning eftersom jag känner att det är som att tala för döva öron i ett samhälle som envisas med att tro att korruption inte finns och att alla skandaler bara är ”ett unikt misstag”.

Statlig förvaltning som är professionell skall vara oegoistisk, professionell, neutral till politiska särintressen och söka tjäna folk utan förslösning av folkets pengar. I Sverige är den inte det. Man måste kalla en spade för en spade – så i klartext är den svenska statsförvaltningen infekterad av korruption. I den svenska kontexten, som nästan är sovjetisk i retrospektiv kontext, är det inte korruption så länge man inte tillförskansar sig reda pengar. Alltså finns ingen korruption.

Jag har arbetat för två amerikanska delstater, varav den ena med en befolkning som är tre gånger Sveriges, och har aldrig varit på en fest arrangerad av delstaten eller blivit erbjuden alkohol på medborgarnas bekostnad. Det låter som svenskt 1950-tal men så är det på många platser i världen.

Den svenska regeringsadministrationens förklaring varför man behöver äta och dricka för andras pengar är att det är enda sättet att behålla kompetenta medarbetare och säkerställa att man klarar att konkurrera med villkoren i den privata sektorn. I Sverige är arbetslösheten 7.1 procent, den verkliga om man räknar in undersysselsättning, långtidsåtgärder, korttidsåtgärder och andra former av dold arbetslöshet är närmare 11 – 12 procent. Med den arbetslösheten frustande i nacken får de flesta arbeten som utlyses över hundratalet, om inte tvåhundra sökanden, varav säkert en fjärdedel är kvalificerade. Det gör att för varje person man har anställd står det 25 – 50 andra redo att ta över.

I den amerikanska delstaten North Dakota är arbetslösheten 3 procent. Oljeindustrin erbjuder löner i North Dakota som är tredubbelt vad delstatsförvaltningen erbjuder – ändå har man kompetent folk i offentlig förvaltning och fler som söker. Varför? Man vill tjäna folket. Med Rosenbads logik, och justifiering, så behövde SÄPO en James Bond-fest för 5 miljoner kronor för att behålla kompetens. Testar man den logiken så skulle North Dakota State Police behöva en Captain America-fest för 20 miljoner kronor eftersom trycket är fyra gånger så stort enligt den logik som justifierar den svenska korruptionskulturen. Svensk offentlig sektor behöver inte ha överdådiga fester, konsekvent äta och dricka på andra bekostnad, för att behålla personal – för det finns så mycket folk som vill vara med att tillföra i offentlig sektor utan att ens få chansen.

Svenska statsanställdas individuella försvar för att äta och dricka, ha roliga konferenser, tillgång till bilar för privat bruk och andra förmåner är att man inte tjänar så bra i statsförvaltningen. Det faller platt – eftersom statsanställda idag har en lönenivå väl i klass med privat sektor. Om man kompenserar sig för låga löner genom att ta för sig av saker man kan omvandla till förmåner har man samma sätt att rationalisera sitt agerande som vitryska tullen och nigerianska polisen.

Det finns mycket enkla metoder att få tillbaka den svenska oegoistiska statsförvaltningen om man bara vill. Det behöver inte vara mångmiljon konsultprojekt men det kräver en förändring av myndighetskultur genom öppen förvaltning. Att ha en öppen förvaltning handlar inte bara om öppna maskinläsbara data utan ett dagligt uppvisande av hur resurser används. Jag anger kort fem punkter på vardaglig transparens som redan finns i andra länder. Fem punkter som enkelt kan införas:

* Alla löner för statligt anställda med namn och position blir offentliga i en sökbar databas på varje myndighet med förmåner som tjänstebil och arvoden särredovisade.
* Återinför begreppet ”tjänstebil” med temporär dekal för leasade och hyrda fordon samt statlig registeringsskylt för statligt ägda fordon.
* Publicera myndigheternas ledning, inklusive styrelser och topptjänstemäns, reseräkningar som PDF på webben.
* Ändra avgiftsförordningen så digitalt utfående av handlingar genom en begäran att ta del av allmän och offentlig handling är gratis och inte belastas av prissättningen som papperskopia. Kostnaden är marginell för staten, det är ett e-postbrev, med stora dynamiska effekter.
* Inför etiska regler som är uniforma för statsförvaltningen som är grund för – just det – avskedande.

Detta kommer givetvis innebära förändringar – några får ta egen bil till Vemdalen på sportlovet, några kommer inte att behöva packa ner Guide Michelin i resebagaget – men samtidigt ökar förtroende för allmänhetens tjänare och legitimitet, skattemoral och demokrati känns återigen relevant. Det gör också att de som av hela sin själ och hjärta vill fokusera på att göra det bästa för folket – som statsanställda – inte längre behöver arbeta tillsammans med snyltande partyapor.

Om korpfotboll och hembygdsföreningar med oerfarna frivilliga klarar av vardaglig och enkel transparens är det för mig ett mysterium hur en kvalificerad statsförvaltning med högskoleutbildade välbetalda heltidsanställda är helt rudimentärt oförmögen att få ihop ett så enkelt kakrecept som just – vardagstransparens.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.