Debatt
Statistik
25 oktober 2018 kl 09:29

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Statistiken i vården försvårar jämförelser

I valrörelsen angreps Västernorrland för påstådd undermålighet i förlossningsvården med hänvisning till statistik som vi nu kommit fram till är ojämförbar över landet. Vi behöver ta ett fast och nationellt helhetsgrepp om hur vi mäter och redogör för läget i vården, menar Erik Lövgren (S), regionråd i Västernorrland. 

Det här är en opinionstext

Vi har under många år förlitat oss på SKL:s arbete med statistik, nu senast med vården i siffror.
Det är något jag verkligen bejakar, att öppet och transparent visa för allmänheten hur vi sköter våra uppgifter med exempelvis bäring på kvalité och väntetider.

När vi inför valet diskuterade sjukvårdspolitik angreps vår region för påstådd undermålighet med hänvisning till statistik vad gäller återinläggningar efter födsel. Detta gjordes med nationell statistik som vi idag kommit fram till icke är jämförbar över landet. Ett uppenbart exempel på när statistik inte kan eller bör jämföras utifrån hur vi idag mäter.

När det till exempel gäller denna specifika statistik, återinläggningar efter förlossning så har vi inom vår region olika organisation omkring eftervården och återinläggningar av barn vid de olika sjukhusen. När det gäller återinläggningar så finns nationell statistik, men eftersom olika kliniker har olika rutiner - så blir det inte jämförbart. 

För att tydliggöra i sak så återinläggs barnen till BB på xx sjukhus när det gäller amningskomplikationer, barn som behöver sola, barn som behöver observeras och så vidare. Denna rutin har flera kliniker i Sverige, men inte alla. I yy och zz läggs de alltid in på barnkliniken efter hemgång. Vi har manuell statistik i xx från 2006 och framåt. Dessvärre har det aldrig följts upp i yy eller i zz. Och så vidare. 

Det här är inte unikt för Region Västernorrland. Det gäller troligen heller inte enbart förlossningsverksamhet. Jag tror det är symptomatiskt i en vårdapparat med en uppsjö av verksamhetssystem, en decentraliserad insamlingsverksamhet och ett sammelsurium av landstings-/regionunika benämningar.

Min bedömning är att det aggregerade resultat som återges inte alltid stämmer med verkligheten. 

Det behövs ett fast nationellt grepp om nomenklatur, om gemensamma gränsvärden för väntetidsredovisning. På det hela taget behöver det ensas innan vi med trovärdighet kan visa det för allmänheten och berätta hur det ligger till. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om hur vi mäter och redogör för läget i vården. Först då kan vi på allvar leverera transparens och tydlighet för allmänheten kring hur vi sköter våra uppdrag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.