Slutreplik. "Det ligger i allas intresse att statsbidragen till folkhögskolan träffar rätt och att deltagare med olika behov får stöd", skriver Folkbildningsrådet i sin replik. Den truismen kan de flesta hålla med om men det är viktigt att veta att våra folkhögskolors statsbidrag inte fördelas till individer, utan till skolan. Därför blir det fel när man likställer grundskolans individuella skolpeng med de statsbidrag som vi har, vilket Harald Strand med kollegor från funktionshinderrörelsen inte förstått när de hävdar sakfel.
Harald Strand och hans kollegor hävdar också att Statistiska Centralbyrån (SCB) inte kräver registrering av funktionsnedsättning, men det är precis det som efterfrågas. Vi behöver välja en av tolv funktionsvariationer för varje deltagare i fråga, och det för alla våra kurser. Alla i Sverige har rätt att få veta vad staten registrerar och ha möjligheter att ta bort det. Den rättigheten sätts här ur spel för människor med funktionsvariationer eftersom samhällsintresset anses viktigare än deras integritet. Det är diskriminering enligt oss.
Bland de 150 namnunderskrifterna på vårt upprop noterar vi inte bara flera rektorer och lärare, utan även representanter från organisationer som Harald Strand och hans kollegor är med i, ska representera, eller representeras av. Det saknas konsensus i frågan både inom folkbildningen och inom funktionshinderrörelsen och då är det minst sagt problematiskt att uttala sig som en representant för dem. Låt oss tala klarspråk: Många är förbannade.
Vi har alltid lovat våra deltagare att det som berättas för oss, stannar hos oss. Nu måste vi dra tillbaka det löftet och förtroendet som vi har byggt upp. Folkhögskolan behöver inte statistiken för vi vet redan hur det ser ut. Och våra kunskaper är kvalitativa i ordets samhällsvetenskapliga bemärkelse; de går inte att reducera till en siffra i ett kalkylblad.
När Folkbildningsrådet beskriver det nya registret som kvalitativt, så har ordet en helt annan innebörd. Det finns inget kvalitativt med att tvinga lärare till att välja en av 12 godtyckligt valda funktionsnedsättningar, när de inte är utbildade för att göra det och när en deltagare kan ha flera funktionsvariationer på samma gång. Det är fullkomligt omöjligt att göra bra statistik av ett sådant bristfälligt underlag.
Slutligen påminner vi om att statistik inte gör någon skillnad på egen hand som vissa tycks tro. Det finns mycket statistik på hur orättvist samhället är för de med funktionsvariationer – och det kan vara ett viktigt underlag. Men det är sällan avgörande i arbetet för att ge människor med funktionsvariationer samma rättigheter som alla andra. Vi kan inte se hur en ofrivillig reducering av en människa till en siffra mellan ett till tolv skulle främja en sådan utveckling.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
