Tillsyn innebär kontroll av att krav efterlevs som följer av lagar och andra bindande regler, och att det finns möjlighet att dela ut någon form av sanktion. Staten har i vissa fall delegerat tillsynsansvaret till kommunerna. Det finns goda skäl för det, men det har också lett till risker för oönskade variationer, vilket i sin tur hotar tillsynens rättssäkerhet, effektivitet och likvärdighet. Därför stöttar staten kommunerna genom tillsynsvägledning.
Riksrevisionen har granskat tillsynsvägledningen inom fyra av de cirka 20 områden där staten har delegerat den operativa tillsynen till kommunerna: alkoholtillsyn, kemikalietillsyn, livsmedelskontroll samt den miljötillsyn som Naturvårdsverket har vägledningsansvar för.
Granskningens övergripande slutsats är att tillsynsvägledningen i huvudsak fungerar bra för kemikalietillsyn och livsmedelskontroll medan det finns brister när det gäller alkoholtillsyn och miljötillsyn. Bland annat tar det för lång tid för de ansvariga myndigheterna att besvara frågor från inspektörerna och svaren ger ofta inte tillräcklig tolkningshjälp. Det finns även brister när det gäller dessa myndigheters skriftliga vägledningar.
En annan slutsats är att effektiv tillsynsvägledning förutsätter tolkningshjälp. Kommunala inspektörer ska göra självständiga bedömningar i enskilda tillsynsärenden. För att bedömningarna ska bli nationellt likvärdiga behöver inspektörerna någon form av tolkningshjälp. Stödet bör avse hur inspektören kan förhålla sig till regelverket och gå tillväga för att komma fram till sin bedömning.
Granskningen visar att de centrala myndigheterna agerar olika och har olika syn på hur de ska stödja de kommunala inspektörerna. Livsmedelsverket är den enda av de fyra myndigheterna i granskningen som tydligt lyfter fram att det är en viktig uppgift för myndigheten att tolka lagstiftningen och ge tolkningshjälp. På Kemikalieinspektionens område finns redan en välutvecklad praxis på EU-nivå.
Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket är ovilliga att ge tolkningshjälp om det inte finns några prejudicerande domar att stödja sig på. Samtidigt saknas rättspraxis på flera viktiga områden där myndigheterna förväntas ge tillsynsvägledning.
Riksrevisionen bedömer emellertid att just bristen på konkret tolkningshjälp kan vara en anledning till att det saknas prejudicerande domar. Om det saknas tolkningshjälp finns en risk att inspektörer drar sig för att tillämpa oprecisa lagregler i sin tillsyn. Dessa lagregler kommer då inte att prövas av högre instanser och någon rättspraxis skapas inte.
Genom att publicera konkret tolkningshjälp kan likvärdigheten i inspektörernas bedömningar underlättas: dels direkt genom att vägleda i det enskilda fallet, dels indirekt och på systemnivå genom att vägledningarna bidrar till praxisbildningen på området.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att de tillsynsvägledande myndigheterna har tydliga uppdrag samt en ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan central och regional nivå. Ansvariga myndigheter rekommenderas bland annat att ta fram klargörande vägledningar i tillräcklig omfattning, att säkerställa att frågor besvaras inom rimlig tid samt att överväga nationella tillsynsprojekt i större utsträckning.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
