Skog

Statens representanter missköter sitt uppdrag

Regeringen kan inte sitta handlingsförlamad och se på när staten hugger skyddsvärda skogar. Det står klart när vi tar del av statliga skogskoncernen Sveaskogs och myndigheten Skogsstyrelsens respektive repliker till vårt debattinlägg. Förtroendet för det statliga bolaget Sveaskog är rubbat i grunden och Skogsstyrelsen vill inte ta ansvar för att säkerställa nyckelbiotoper i anslutning till planerade avverkningar i Ore skogsrike i Dalarna, skriver Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen.

SLUTREPLIK: Enligt rådande skogspolitik förväntas storskogsbruket själv klara av att identifiera sina nyckelbiotoper, det vill säga skogsområden där det finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. I fallet med Ore skogsrike har Naturskyddsföreningen genom stickprovsinventeringar i flera områden dokumenterat ett mycket stort antal livsmiljöer för rödlistade och hotade arter, vilket vittnar om att skogarna har nyckelbiotopskvaliteter.

Sveaskog menar dock att den avverkade skogen på Brännvinsberget och de två avverkningsplanerade skogarna på Norra Brännvinsberget och Södra Ormtjärn inte innehåller höga naturvärden, men vägrar visa inventeringsresultat som stödjer detta. Skogsstyrelsen har å sin sida genomfört tillsyn i form av samråd i två avverkningsanmälda områden, men säger att de varken har ansvar att nyckelbiotopsinventera eller att det finns något inventeringsmaterial att visa. Vi menar att myndigheten inom ramen för sin tillsyn borde ha gjort en sådan inventering innan samråd i syfte att säkerställa områdets naturvärden. Därför befinner vi oss nu i en situation där ingen berörd aktör är beredd att ta reda på, och offentliggöra, områdenas nyckelbiotopsstatus.

Så hur ser det egentligen ut? När Sveaskog avverkade skog på det omtalade Brännvinsberget förstördes en skog med inte mindre än 160 livsmiljöer för 27 olika hotade, rödlistade och signalarter. Det har Naturskyddsföreningens inventerare dokumenterat och, till skillnad mot Sveaskog, offentliggjort. Där majoriteten av dessa fanns hittar vi nu ett kalhygge. Livsmiljöerna kommer sedermera att ersättas av en trädodling vars enda syfte är att försörja industrin med råvara. De övriga två avverkningsanmälda områdena innehåller, enligt Naturskyddsföreningens inventeringar, sammantaget mer än 240 dokumenterade livsmiljöer för mer än 21 olika hotade, rödlistade och signalarter. Ändå hävdar Sveaskog att dessa skogar inte innehåller höga naturvärden.

Naturvårdsforskningen menar att en kritisk punkt för många arters överlevnad är att minst 20 procent av deras ursprungliga livsmiljöer finns kvar. När tillgången till livsmiljöer hamnar under denna gräns ökar risken för utdöende markant. Situationen förvärras ytterligare när livsmiljöerna splittras upp. I Ore skogsrike finns idag runt 20 procent skyddsvärd skog kvar med dokumenterat höga naturvärden i form av viktiga livsmiljöer. Sveaskog har tydligt signalerat att de tänker fortsätta avverka livsmiljöer för hotade arter och fragmentera värdefulla skogar i Ore. De har även varit tydliga med att de tänker fortsätta hemlighålla sina inventeringar för allmänheten.

I regeringens instruktion till Skogsstyrelsen framgår att den ska verka för att miljökvalitetsmålet nås. Men planerade avverkningar och fragmentering av livsmiljöer motverkar detta. När både den statliga skogskoncernen och den ansvariga myndigheten missköter sina uppdrag är det dags för regeringen att träda in.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.