Debatt
Skola
1 april 2016 kl 05:58

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Staten har slitit själen ur läraryrket

Det finns så mycket kraft och kvalitet i skolorna som inte får fortsätta kvävas av den statliga kontroll- och regelstyrning som tyvärr vuxit sig så stark. Beslutsfattande politiker på riksnivå har i sin iver att uppnå resultat sakta men säkert slitit själen ur läraryrket.

Det här är en opinionstext

Under ett antal år har statliga beslutsfattare försökt kommendera svenska skolledare och lärarkollektiv till bättre resultat genom mängder av nya regler, detaljstyrande beslut och ett virrvarr av statsbidrag som är så komplicerade att många kommuner avstår att söka pengarna som staten erbjuder.

Läraryrket har reglerats sönder så till den milda grad att lärarnas kreativitet och arbetsglädje starkt begränsats. Undervisning, som naturligtvis är lärarnas huvuduppgift, får en mer och mer undanskymd roll på grund av allsköns administration som stör huvuduppdraget.

Nåväl, det där har de flesta hört till leda, men det riktiga problemet är att vi som arbetar inom svensk skola fått bevittna hur beslutsfattande politiker på riksnivå, i sin iver att uppnå resultat, sakta men säkert slitit själen ur läraryrket.

Man har försökt kommendera en välutbildad och självständig lärarkår på samma sätt som man kommenderar ett militärt kompani höger eller vänster om marsch. Med den typen av styrning är det inte möjligt att nå resultat i svensk skola.

Jag har följt utvecklingen under ett antal år och det har varit beklämmande att se konflikten mellan statens styrning och skolledarnas/lärarnas kreativitet och utvecklingslusta.

I takt med alla nya regleringar har det blivit svårare och svårare för de som jobbar i skolan att utveckla det som är så viktigt, nämligen entusiasm och arbetsglädje.

Parallellt har vi fått en kontrollerande myndighet som kallas Skolinspektionen och som har till enda uppgift att granska, felrapportera och sanktionsförelägga.

När vi som arbetar i skolan ställer frågan: ”Har ni några tips på hur vi ska komma vidare i vår utveckling?” – får vi till svar att det inte ingår i Skolinspektionens arbetsuppgifter att ge råd, den ska bara felrapportera.

Statens granskande myndighet för våra finaste pedagogiska verksamheter, förskola och skola, arbetar alltså på det mest opedagogiska sätt man kan föreställa sig.

Tänk om lärarna skulle jobba likadant i utvecklingssamtalen med elever och vårdnadshavare: ”Kalle uppfyller inte kraven i matte - men hur vi ska hjälpa Kalle, ja, det får ni räkna ut själva”.

Svensk skola kommunaliserades 1991, men staten behåller en kontrollapparat som känns väldigt omodern där ansvar och befogenheter inte hänger ihop. Kommunerna får ansvaret för skolan men kontrollen/befogenheterna ligger kvar hos staten.

Det är inte fel med en granskande myndighet, men kontrollen måste gå hand i hand med utvecklingen.

Skolverkets uppdrag är i dag att styra, stödja, följa upp och utvärdera kommuners och skolors arbete med syftet att förbättra kvaliteten och resultaten i verksamheterna.

Låt Skolverket gå ihop med Skolinspektionen. Då får vi en bra balans mellan utveckling och kontroll samtidigt som vi spar mycket pengar som kan gå dit de hör hemma, nämligen till eleverna.

Alltså:

Vill vi höja resultaten och hjälpa våra barn och ungdomar till ett gott vuxenliv, blir framgångsreceptet:

1. Ge rektorer och lärare tillbaka deras frihet genom minskad detaljstyrning och låt kreativitet och resultat växa genom tillit och förtroende från statens sida. Det finns så mycket kraft och kvalitetet därute och det får inte kvävas av den statliga kontroll- och regelstyrning som tyvärr vuxit sig så stark.

2. Slå ihop Skolinspektionen och Skolverket och låt den nya myndigheten få utvecklande och stödjande förtecken i sitt uppdrag. Forskning och beprövad erfarenhet kan lyfta svensk skola.

3. Avskaffa djungeln av villkorade statsbidrag. Låt skolledare och förvaltningsledningar arbeta aktivt med att utveckla skolan i samarbete med lärarna i stället för att slita sitt hår i sin strävan att söka, rekvirera, administrera och återrapportera bidragen till Skolverket.

Dela ut pengarna till alla, via riktade statsbidrag till kommunerna, och låt tillit och förtroende från staten styra så att pengarna kommer eleverna tillgodo.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.