Sverigeförhandlingen Hela debatten

”Staten bör låna till infrastrukturinvesteringar”

Lika fel som det var att lånefinansiera till höga räntor på 90-talet, lika rätt är det att göra det i dag med negativa realräntor för staten. Men framtidsoptimismen lyser med sin frånvaro trots att Sverige har EU:s kanske starkaste ekonomi. Vill vi bygga Sverige starkt är tiden inne att investera.

REPLIK I artikeln Står Socialdemokraterna upp för Stockholm? menar Stockholmsmoderaterna Anna König Jerlmyr och Joakim Larsson med hänvisning till Trafikverkets kalkylmodell att höghastighetsbanor inte är samhällsekonomiskt lönsamma. Detta är en syn som inte är förankrad i de senare årens ekonomiska forskning. 

De samhällsekonomiska kalkyler som Trafikverket presenterat bygger på en realränta på 3,5 procent. I dagens läge kan staten låna till 1 procent på 30 år, vilket tillsammans med inflationsmålet på 2 procent ger en negativ realränta. Vidare räknar verket med en negativ skattefaktor, man antar felaktigt att investeringen inte ger upphov till ökad BNP och högre skattebas. Investeringar som är lönsamma kommer inte till stånd på grund av en orealistisk kalkylränta och antagande om negativ skattefaktor.

I IMF:s Economic Outlook 2014 finns en analys av effekten med lånefinansiering av infrastruktur. IMF menar där att statsskulden som andel av BNP sjunker vid en lånefinansiering på grund av lågt ränteläge och att BNP ökar som en följd av investeringen. IMF:s samhällsekonomiska analys bygger på den senaste forskningen och har dessvärre helt kommit bort i den svenska debatten.

Låt höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö modernisera det svenska järnvägsnätet och bidra till byggandet av hundratusentals nya bostäder. Sverige har också råd med flera andra stora investeringar samtidigt som vi klarar av att öka underhållet av befintliga spår. Det är hög tid att prioritera de offentliga investeringarna i infrastruktur!

IMF:s förordande av lånefinansiering har dessvärre inte fått genomslag i Sverige. Orsaken torde vara en rädsla för lånefinansiering. Kan det vara så att 1990-talskrisen fortfarande spökar? 20 år efter Göran Perssons tal om att ”Den som är satt i skuld är inte fri” missar Sverige möjligheten att göra stora offentliga investeringar. Lika fel som det var att lånefinansiera till höga räntor på 90-talet, lika rätt är det att göra det i dag med negativa realräntor för staten. Men framtidsoptimismen lyser med sin frånvaro trots att Sverige har EU:s kanske starkaste ekonomi. Vill vi bygga Sverige starkt är tiden inne att investera.

Enligt Boverket har vi ett behov att bygga 700 000 nya bostäder, en samlad investering på cirka 2000 miljarder. Minst 50 procent av denna summa kommer att lånefinansieras. Kommuner och privata företag förväntas ta risk och satsa för att utveckla landet. Staten bör göra sin del genom att satsa på infrastruktur.  

Om man lägger ihop alla infrastrukturprojekt som Trafikverket räknat på de senaste fem åren kommer man inte upp till mer än 600 miljarder. Med en statsskuld på 32 procent av BNP har vi utrymme för att investera 1000 miljarder och ändå ligga under EU:s norm. Det är med dylika rejäla grepp vi tar oss ur rådande läge med negativa nominella räntor. Inte med negativa styrräntor, nedskärningar, krav på budgetöverskott och en allmän rädsla för att ta ett nytt steg i utvecklingen av landets ekonomi. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.