Debatt
Kompetensförsörjning
22 oktober 2019 kl 05:00

Ställer sig parterna bakom en moderniserad svensk modell?

Arbetslivets parter behöver kraftsamla för att ta fram yrkesutbildningsinsatser för lågutbildade. Redskapen finns i hög grad, men intresset hos partsorganisationerna är svagt. Det visar en ny rapport från tankesmedjan Arena Idé, skriver professor Jonas Olofsson, doktorand Martin Kvist och programchef German Bender.

Det här är en opinionstext

Sverige glider isär. Den formuleringen återkommer ofta i samhällsdebatten. Skillnader i välfärd mellan medborgare i större städer och landsbygdskommuner ökar, liksom klyftor mellan storstadsregionernas kommuner. Det är en långsiktig trend som inte har påverkats nämnvärt av de senaste årens relativt starka utveckling på arbetsmarknaden.

I en ny rapport, ”Nya vägar till arbetslivet”, för tankesmedjan Arena Idé vill vi fördjupa diskussionerna om de växande skillnaderna mellan kommunerna, med särskilt fokus på förutsättningarna för lågutbildade unga och nyanlända.

Vi presenterar ett helt nytt kommunalt etableringsindex i rapporten som sammanfattar de sociodemografiska, utbildnings- och arbetsmarknadsrelaterade förutsättningar som påverkar etableringsvillkoren för unga vuxna och gör det möjligt att jämföra villkoren för unga i Sveriges 290 kommuner.

En större grupp unga har svårare att få fotfäste på arbetsmarknaden och klara sin försörjning i landsortskommuner jämfört med storstadskommuner. Några av slutsatserna vi kan dra är följande:

  • Inkomstnivåerna är lägre och beroendet av sociala ersättningar är större. Andelen i åldern 20–29 år med arbetslöshets- och hälsorelaterade sociala ersättningar och bidrag är betydligt större i den tiondel av kommunerna som har störst etableringsproblem jämfört med tiondelen av kommunerna med minst, cirka 18 respektive 7 procent.
  • Utbildningsdeltagandet och utbildningsnivåerna är lägre. Mer än 50 procent fler i åldern 20–29 år saknar en fullbordad gymnasieutbildning i den tiondel av kommunerna som har sämst etableringsförutsättningar jämfört med den tiondel som har bäst.
  • Andelen som är arbetslösa och som tillhör den så kallade UVAS-gruppen, unga som varken arbetar eller studerar, är högre.
  • Samtidigt konstaterar vi att de mindre kommunerna generellt sett tagit ett mycket stort ansvar för flyktingmottagningen på senare år. Enligt Skolverkets uppgifter för december 2017 var andelen nyanlända elever i grundskolan drygt fyra gånger så hög i kommunerna med svagast etableringsförutsättningar jämfört med i kommunerna med bäst förutsättningar.

Den stora utmaningen handlar om hur man ska möta behoven hos de unga lågutbildade och nyanlända med svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden. Cirka 15 procent av eleverna i gymnasieskolan följer ett introduktionsprogram och få fullbordar en gymnasieutbildning. Antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen som saknar fullbordad gymnasieutbildning har fördubblats på tio år. Två tredjedelar har utomeuropeisk bakgrund.

Vi argumenterar i rapporten för en ny kompetenspolitik som binder ihop insatser som idag åtskiljs inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken och där parterna i arbetslivet är med och tar ett större ansvar. Sverige behöver kraftsamla för yrkesutbildningsinsatser för lågutbildade; utbildningsinsatser formade i samverkan med parterna i arbetslivet och med en starkare regional samordning. Redskapen finns i hög grad redan, till exempel i anslutning till yrkespaketen och valideringsinsatser. Tyvärr talar vår undersökning för att intresset hos partsorganisationerna för att medverka är svagt.

Den svenska modellen har historiskt skapat goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt och social jämlikhet. Det återstår att se om det går att förena parterna och partierna bakom en moderniserad svensk modell med samverkan kring kompetenspolitiken. Alternativet är sannolikt ett växande utanförskap och fördjupade klyftor. Ett Sverige som glider isär ännu mer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.