Debatt
Tillgänglighet
8 april 2020 kl 09:35

Ställ krav på tillgänglighet i den digitala undervisningen

Att skolor använder lärplattformar och digitala läromedel som inte fungerar för barn och unga med funktionsnedsättning är en riktig skandal. Webbtillgänglighet är inte raketforskning. Det handlar om att ställa krav när man upphandlar och kontrollera att de system man använder uppfyller dessa krav, skriver Funkas forsknings- och innovationschef Susanna Laurin.

Det här är en opinionstext

Susanna Laurin
forsknings- och innovationschef, Funka

De svenska grundskolorna håller öppet men allt fler röster kräver att vi ska göra som våra grannländer och stänga dem. Samtidigt har riksdagen klubbat en lagändring som flyttar beslutet om eventuell nedstängning av svenska skolor från huvudmännen till regeringen, medan gymnasieskolor redan bedriver sin undervisning på distans. Om situationen fortsätter och ytterligare nedstängningar blir verklighet kommer det att ställas stora krav på tillgänglighet, något som är helt frånvarande i dagens debatt.

15 procent av de svenska ungdomarna har någon typ av funktionsnedsättning. Digitaliseringen innebär goda möjligheter för personer med olika typer av funktionsnedsättning att aktivt och självständigt delta på lika villkor som alla andra, men det bygger på att systemen är tillgängliga.

Det är mot den bakgrunden EU har infört en lag som ställer krav på offentlig sektor att uppfylla krav på tillgänglighet. Att alla människor, oavsett förmåga, ska kunna tillgodogöra sig information och utföra tjänster via webben är en självklarhet i vårt dagens samhälle. Och ännu viktigare i dessa dagar när många av oss interagerar allt mindre med andra människor vid fysiska möten.

Men trots att webbtillgänglighetsdirektivet, eller lag om tillgänglighet till digital offentlig service som lagen heter i Sverige, började gälla i september 2018 är det fortfarande många organisationer som inte ställt om. Framförallt gäller det här på skolans område, som åtnjuter vissa undantag från regelverket.

Att använda lärplattformar och digitala läromedel som inte fungerar för barn och unga med funktionsnedsättning är inte bara diskriminering, det är också en riktig skandal. När nu allt fler elever tvingas genomföra sina studier via digitala kanaler kommer redan utsatta grupper drabbas allra hårdast.

Det finns naturligtvis flera utmaningar med att kräva av skolungdomar att de ska ta eget ansvar för sin utbildning på distans. Men för barn som är blinda eller ser dåligt, som är döva eller hör dåligt, som har läs- och skrivsvårigheter, kognitiva nedsättningar eller motoriska nedsättningar kan det vara helt omöjligt att ta del av undervisningen om systemen inte uppfyller krav på tillgänglighet. Att låta barn och unga uppleva direkt utestängning från skolans värld är inte värdigt ett rikt land som Sverige.

Webbtillgänglighet är inte raketforskning. Det handlar om att ställa krav enligt tekniska standarder redan när man upphandlar, att kontrollera att de system man använder fungerar enligt dessa standarder och att välja leverantörer som är certifierade eller på annat sätt kan påvisa kompetens på området. Det behöver inte bli dyrare eller krångligare, det blir bara bättre och enklare. Men det bygger på att de ansvariga tycker att de här målgrupperna är tillräckligt viktiga för att bry sig om.

Att lagen erbjuder kryphål för skolväsendet kan inte vara ett skäl till att låta våra barn och unga få sämre möjligheter till utbildning. I synnerhet inte i dessa tider när tillgänglighet blir viktigare än någonsin.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 8 april 2020 kl 09:35
Uppdaterad: 8 april 2020 kl 09:53

Skribent

Susanna Laurin
forsknings- och innovationschef, Funka