Debatt
Religion
7 augusti 2020 kl 05:05

Ställ inte minoriteter mot minoriteter, Lindhagen

Präster, pastorer, imamer och rabbiner ska tvingas att gå emot sina teologiska övertygelser och viga samkönade par – om Miljöpartiet får bestämma. Det leder knappast till inkluderande samhällen för religiösa minoriteter, skriver Svenska evangeliska alliansens biträdande generalsekreterare Jacob Rudenstrand.

Det här är en opinionstext

Jacob Rudenstrand
biträdande generalsekreterare, Svenska evangeliska alliansen

Trots att Coronapandemin har tvingat Prideveckan att bli digital har politikers utfästelser i hbtq-relaterade frågor ändå duggat tätt. Störst avtryck har jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP) gjort med beskedet att Miljöpartiet vill göra det olagligt för trossamfund med vigselrätt att inte viga samkönade par. Dagen efter förstärktes budskapet på debattplats i Aftonbladet, signerat partiets språkrör, Per Bolund, och europaparlamentariker, Alice Bah Kuhnke,

Ironiskt nog kom MP:s besked bara några dagar efter att partiets trafikborgarråd i Stockholm, Daniel Helldén, talade sig varmt om inkluderade samhällen för minoriteter i samband med nyheten om permanenta samkönade trafikljus. Nu lanserar alltså samma parti tvingande förslag för andra minoriteter. Präster, pastorer, imamer och rabbiner ska tvingas att gå emot sina teologiska övertygelser. Det leder knappast till inkluderande samhällen för religiösa minoriteter.

Det faktum att det inte råder vigselplikt inom samfunden gäller inte bara för att man vill stå fast vid en traditionell äktenskapssyn. Det kan även gälla situationer med olikkönade par där det finns skäl att misstänka att exempelvis mannen misshandlar kvinnan, eller att parterna inte tar äktenskapet på allvar. Den lagstadgade vigselrätten innebär helt enkelt att man som kyrklig förrättare får avgöra från fall till fall om man vill förrätta en vigsel.

Utredningen ”Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige” (SOU 2018:18) anför dessutom att av ”Europadomstolens praxis framgår vidare att det är upp till varje religion att avgöra om och i vilken omfattning som samkönade äktenskap tillåts”. Ironiskt nog var detta en utredning som Alice Bah Kuhnke själv tog emot under sin tid som ansvarig minister.

Det går heller inte att rent faktiskt hävda att en traditionell äktenskapssyn skulle vara diskriminerande. Givetvis är vuxna människor fria att leva som de vill, men som regeringens äktenskapsutredare Hans Regner skrev i sitt betänkande (SOU 2007:17): ”Jag ser inte att konventionerna på området sträcker sig längre än till att garantera heterosexuella rätt att gifta sig”. Han avvisade helt enkelt diskrimineringsargumentet. Samma slutsats kom i ett domslut i Europadomstolen år 2016.

Att trossamfunden tillämpar lagen såsom den är avsedd har dock inte hindrat jämställdhetsministern från grova anklagelser om man inte ”ska kunna diskriminera”. Givetvis kan det uppfattas som dubbla budskap när religiösa samfund å ena sidan agerar som statens förlängda arm genom juridiskt giltiga vigslar, och å andra sidan kan avstå från vissa vigslar. Men detta är faktiskt en situation som Miljöpartiet själva har röstat för. Tillsammans med en bred majoritet i Sveriges riksdag (261 mot 22) röstade partiet för tio år sedan igenom just denna lagstiftning, inklusive att det inte ska finnas någon vigselplikt inom trossamfunden.

Redan på denna tid drev Svenska evangeliska alliansen opinion för en civilrättslig ordning, som även var Kristdemokraternas kompromissförslag. Trots att man i grunden höll med valde ändå riksdagsmajoriteten att rösta igenom nuvarande lag. MP:s riksdagsledamot Jan Lindholm sa då: "Det kanske tar 15 år. Då kanske vi har hittat en form som är utan problem för samfunden, så att vi exempelvis kan ha en vigselplikt i stället för en rätt."

Nu vet vi att det tog ännu mindre tid för ett nytt utspel. Frågan är om det gjordes på ett sätt som respekterar olikheter och inte spär på misstänksamheten mot religiösa samfund.

Så sent som i februari mötte flera kyrkoledare jämställdhetsministern för samtal om bland annat hur religion beskrivs i samhällsdebatten och religionsfrihet. Givetvis ska ministern måna om alla minoriteter men det hade varit välkommet om inte minoriteter ställs mot minoriteter.

Hittills har nämligen regeringens talat väl om trossamfundens insatser under Coronakrisen, men jämställdhetsministerns anklagelse om diskriminering illustrerar att den uppskattningen är villkorad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 7 augusti 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 7 augusti 2020 kl 05:00

Skribent

Jacob Rudenstrand
biträdande generalsekreterare, Svenska evangeliska alliansen