Barnperspektivet

Stärk stödet till barn som utsätts för våld

Konsekvenserna av en uppväxt i våld kan bli ett livslångt trauma. Det behövs kraftfulla åtgärder för att förändra situationen för barn som far illa - ett steg i rätt riktning är att göra det brottsligt att utöva våld mot en närstående inför ett barn.

150 000 barn i Sverige lever i våld. Förövaren är nästan alltid barnets pappa eller mammans pojkvän. Vi som skriver det här möter dessa barn. Vi ser hur de far illa och hur samhället sviker dem. 

Vi hör deras berättelser, ger dem stöd, skydd och behandling. Men, det räcker inte, mer måste göras för att skydda och hjälpa barn som upplever våld. Därför har vi samlats i projektet Se Barnen.

Tillsammans med Film and Tell står vi bakom två dokumentärer där vi möter Felicia och Isabell vars uppväxt präglats av att uppleva hur deras mammor blivit misshandlade av pappa respektive mammas pojkvän. Filmerna är regisserade av den välrenommerade filmskaparen Åsa Ekman.

Den första guldbaggenominerade filmen ”My life my lesson” visades på SVT i går, onsdag, och på fredag går systerfilmen ”Say Something” upp på biografer landet över. 

Att genom deras berättelser få kliva in i den verklighet som det innebär att som barn leva mitt i våld, ger en unik möjlighet till förståelse för hur allvarlig situationen är. 

Under de senaste åren har det funnits en reformvilja som lett till stärkta riktlinjer och lagstiftning för att skydda barn. Till exempel genom att ge utsatta barn rätt till brottskadeersättning.  Det finns dock stora behov att göra mer. 

Vi kräver därför:

1. Följ existerande lagar och förordningar

I en tillsyn av Socialstyrelsen i över 80 kommuner framkom att ingen levde upp till sina lagenliga skyldigheter rörande barn som upplever våld i nära relationer. 

Trots att polisen har anmälningsplikt till socialtjänsten rapporteras endast hälften av de barn som polisen kommer i kontakt med vid misstänkta våldsbrott i nära relationer till socialtjänsten. 

Trots att socialtjänsten har skyldighet att göra uppföljningar så tar de bara kontakt med hälften av de barn som polisen rapporterar in till dem. 

Vidare kräver en av fyra kommuner felaktigt bägge vårdnadshavarnas godkännande för att bevilja insatser till barn som upplevt våld. Trots att lagen ger möjlighet till att bevilja insatser med endast ena förälderns godkännande. Detta enligt Unizons Kvinnofridsbarometer där kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor undersöks. 

Resultatet blir att alltför många barn inte får det stöd och den behandling som de har rätt till. Det är viktigt att regering och kommuner ser till att det finns kunskap och resurser att leva upp till de skyldigheter som finns i lagar och förordningar. 

2. Se till att de utsatta barnen får stöd och behandling

Att som barn uppleva våld i nära relationer är alltid en påfrestning och kan skapa trauma. Barnen kan utveckla symptom som till exempel svår oro, nedstämdhet eller problematiskt beteende som blir till hinder i utveckling, inlärning och sociala kontakter. 

Inte sällan drabbas barnen av PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) – något som ofta drabbar människor som överlevt krig. I dag vet vi att utsatthet för våld i barndomen har samband med allvarliga sociala, fysiska och psykiska hälsorisker, både på kort och lång sikt. De utsatta barnen måste så tidigt som möjligt fångas upp och möta en fungerande vård. 

Universitetskanslersämbetet konstaterar i en ny rapport att läget är mycket bekymmersamt när det gäller hur undervisningen bedrivs på till exempel lärar-, psykolog-, socionom- och läkarutbildningen gällande frågor om våld mot barn och mäns våld mot kvinnor.  

En ökad kunskap hos dem som verkar inom vårdyrken skulle innebära stora förändringar på sikt. Problematiken kring barn som upplever våld i nära relationer bör göras till en obligatorisk del av grundutbildningen för personer som möter barn och unga i sitt yrke.

3. Gör det till ett brott att utöva våld mot en närstående inför ett barn

Stärk barnets rättigheter genom att ge det status som målsägande. Genom att utreda barnets fall som ett separat brott skulle det till exempel inte påverkas av om den våldsutsatta parten inte vill medverka vid brottsutredningen. Det skulle även innebära att barnen fick rätt till målsägandebiträde och att en normal skadeståndsprocess kan drivas.

Genom Felicias och Isabells mod när de medverkade i de ovan nämnda filmerna väcker vi frågan om hur vi som samhälle skyddar barnen som upplever våld. Gemensamt för Felicia och Isabell är att de båda valt att vara med i filmerna för att kunna påverka. 

”Min historia är bara en av tusen, men om den kan stötta någon på vägen till ett liv utan rädsla och göra den vägen lite lättare än den var för mig - om så bara för en enda människa - då har det varit värt att vara med i den här filmen. Vi måste bygga ett fungerande system som stödjer och skyddar människor i vår situation. Jag hoppas att någon med större makt, högre upp i kedjan än jag själv - någon med en hög och klar röst - hör min historia och strider för den här frågan i de rum, dit jag inte har tillträde”, skriver Isabell.

Tillsammans kan vi vara den rösten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.