Stärk förtroendet för kommunrevisionen

Så har då den kommunala revisionen utretts ytterligare en gång. Nu i samband med översynen av kommunallagen (SOU 2015:24). Det var väl den tredje eller fjärde utredningen på relativt kort tid. De nu presenterade förslagen är av karaktären ”puts på ytan”. Tidigare utredningar har inte heller lett till några större och principiella förändringar i det grundläggande systemet. Utgångspunkten förefaller alltid ha varit att vårt system är det mest ändamålsenliga och att detta, till varje pris ska behållas. 

Flera av de nu presenterade förslagen är bara en bekräftelse av rådande praxis. Andra är, enligt min uppfattning, mycket tveksamma. Det gäller förslaget att den politiska minoriteten ska inneha ordförandeposten i revisionen. Ett riktigt självmål! Detta innebär ju att lagstiftaren understryker att revisorsuppdraget är ett politiskt uppdrag.

Förslaget att yrkesrevisorn ska ges möjlighet att yttra sig i fullmäktige i samband med behandlingen av revisionsberättelsen anser jag är naivt. En sådan möjlighet är ju intressant först i ett läge där de förtroendevalda revisorerna och yrkesrevisorn har olika uppfattningar. Hur skulle ett inhopp från en yrkesrevisor med en avvikande uppfattning i fullmäktige uppfattas? Vilken yrkesrevisor skulle ge sig in i en sådan, kanske infekterad, politisk process? 

Syftet med samtliga utredningar samt de justeringar som gjorts i lagen har varit att stärka den kommunala revisionen och öka förtroendet för denna. Enligt min mening borde det primärt handla om att stärka allmänhetens förtroende. Mitt intryck är att aktörer inom ramen för systemet har haft ett alltför stort inflytande på de utredningar som genomförts. Utgångspunkten verkar ha varit att det inte behöver göras några förändringar i nuvarande system.

Min uppfattning är att frågan om hur allmänhetens förtroende ska ökas har hamnat i skymundan. Jag ger nedan några exempel på tänkbara förändringar som borde diskuteras och övervägas i syfte att öka allmänhetens förtroende för revisionen.

- Yrkesrevisorer som står under revisorsnämndens tillsyn får ansvar för revision av de finansiella rapporterna och därmed årsredovisningen.

Jag tror inte att kvaliteten, genom detta skulle öka i någon nämnvärd uppfattning. Argumentet är att allmänhetens förtroende för revisionen kanske skulle öka. I praktiken lämnar redan i dag de förtroendevalda revisorerna, i hög grad, detta område till yrkesrevisorn. De argument mot en sådan ordning som framförs, att helheten i samband med ansvarsprövningen skulle gå förlorad, har knappast med verkligheten att göra. Bedömning om redovisningen är rättvisande sker mot en relativt tydlig norm. Ansvarsprövningen är däremot betydligt mer grannlaga som kräver en helt annan kompetens, inte minst politisk. Yrkesrevisorns rapport avseende årsredovisningen och revisionsberättelsen bör också publiceras på ett sätt som gör den enkelt tillgänglig för den intresserade allmänheten.

- Frivillig verksamhetsrevision.

Frivillighet råder, de facto redan i dag, genom att ambitionsnivån är så olika. Kommuner och landsting som av olika skäl inte vill ge tillräckliga resurser till revisionen ska heller inte kunna benämna något för revision som inte uppfyller kraven för en sådan. Risken är då uppenbar för stort förväntansgap, inte minst hos allmänheten.

Revision kan faktiskt inte och ska inte heller kunna vara vad som helst! Behovet av utvärdering och bedömning som grund för ansvarsprövningen får i så fall hanteras på annat sätt och för detta får någon annan benämning än revision användas. Argumentet för frivillighet är att om man själv beslutar om att det ska finnas verksamhetsrevision, genomförd enligt den standard eller kvalitetskrav som gäller för revision, bör detta leda till att revisionen också ges tillräckliga resurser och får en hög legitimitet.

- Kommuner och landsting får bestämma själva hur deras revision ska organiseras.

Valet kan stå mellan att ha förtroendevalda revisorer eller yrkesrevisorer möjlighet att rekrytera förtroendevalda revisorer från andra kommuner, kanske också att ha en alternativ nomineringsprocess där, inte endast, partierna nominerar revisorer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.