”Ställ tuffare krav på välfärdsföretagen”

Det finns fog för att hävda att vi har en kris i välfärden. Skolresultaten sjunker och patienter på sjukhus och äldreboenden får inte den vård de har rätt att kräva. Vi vet att med en ökad press på välfärden, bland annat på grund av demografiska förändringar, kommer problemen bara att bli värre.

Tyvärr handlar debatten om hur vi ska lösa krisen om helt fel saker. Vi har hamnat i ett debattklimat där ideologi tycks vara viktigare än resultat. När regeringen tillsammans med Vänsterpartiet den 5 mars presenterade den nya utredningen kring välfärdsföretag blev det som väntat fullt fokus på debatten för eller emot vinstdrivande företag.

Det tycks finnas en tro att driftsformen i sig avgör om vården eller utbildningen blir bra eller inte. Och visst finns det dåliga exempel på privata skolor som gått i konkurs, och vinstdrivande sjukhem som givit undermålig vård. Men faktum är att det också finns gott om dåliga kommunala skolor. Vanvård är alltför vanligt även i kommunala äldreboenden.

Vi kommer inte att lösa krisen i välfärdssektorn genom att förbjuda en viss driftsform. Ett stopp för vinstdrivande friskolor gör inget för att hjälpa de tusentals barn som går ut kommunala skolor utan fullständiga betyg.

Men det ska också sägas att det inte bara är vänstern som driver en ideologisk debatt. I min bok Vem ska betala för välfärden? (Bokförlaget Atlas, 2014) berättar jag om den misslyckade privatiseringen, där borgerliga politiker i sin iver att snabbt driva igenom privata alternativ sålde värdefulla verksamheter till vrakpriser. Jag tycker fortfarande att min liknelse med hur oligarkerna i Ryssland stal offentliga tillgångar håller rätt väl. Det är faktiskt inte så att privat per automatik är bättre än offentligt.

Det man skulle önska sig är att båda sidor lade ideologin åt sidan en stund och började fundera över vad som egentligen bidrar till bättre och mer stabil välfärd. Hur kan vi styra skolor, sjukhus och äldreboenden så att de levererar bättre kvalitet – oavsett ägandeform?

Regeringen och Vänsterpartiet snuddar vid de frågorna i sin debattartikel i DN den 5 mars. Tuffare krav på den som vill driva välfärdsföretag är bra, även om kommuner och landsting bör akta sig för att detaljstyra exakt hur vården levereras. Det stryper bara kreativitet och innovation. Stenhårda krav på resultat är mycket bättre. Liggsår ska till exempel inte förekomma alls. Inför då mycket höga böter om liggsår ändå förekommer. Då talar vi inte tusenlappar utan miljonböter.

En skola ska självfallet finnas kvar långsiktigt. Här har entreprenören Rune Andersson föreslagit ett kapitaliseringskrav som innebär att alla friskolor ska ha tillräckligt med pengar på banken för att säkra driften under två eller tre år. Med så tuffa krav kommer inga oseriösa eller kortsiktiga aktörer att vilja äga välfärdsföretag. De som är kvar och levererar god kvalitet och smarta innovationer bör vara välkomna att stanna kvar och bidra till att utveckla välfärden. Om det blir pengar över ska ägarna självfallet få ta ut vinsten, men bara efter att kvaliteten säkrats.

Många av de styrmedel som kan användas för att förbättra kvaliteten i privata företag kan också användas för att stärka de offentligt drivna verksamheterna. Innovation i privata företag om hur vi kan leverera mer välfärd för våra skattepengar kan användas också i offentliga verksamheter.

Genom att debattera rätt saker kan vi faktiskt driva utvecklingen framåt och ge invånarna mer välfärd per skattekrona. Om vi ska ha kvar en välfärdsstat värd namnet också om 30 år är det den debatten vi måste föra.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.