Debatt
Upphandlingskriterier
12 maj 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Ställ högre krav på taximarknaden

Det är inte rimligt att stat, kommuner och landsting pumpar in skattemedel i en sjuk taximarknad där överetablering, skatteflykt, ohållbara arbetsvillkor och låga löner är norm, anser Patrik Olofsson från Transportarbetarförbundet och Pia Ortiz Venegas (V).

Det här är en opinionstext

Samhället köper varor och tjänster av det privata näringslivet till astronomiska summor: cirka 900 miljarder per år. Av dessa är 9 miljarder per år samhällsbetalda resor i form av färdtjänst, skolskjuts, patienttransporter och liknande. Enligt Taxiförbundet består de samhällsbetalda resorna inom taxibranschen för cirka 50 procent av omsättningen. Det betyder att det sätt som upphandlingarna görs får en enorm genomslagskraft i branschen.

Stat, kommun och landsting kan genom sina upphandlingar, särskilt i en bransch där hälften av intäkterna är skattemedel, fullständigt undergräva den svenska modellen genom att systematiskt belöna företag utan kollektivavtal och med urusla villkor.

I Arbetsförmedlingens egen undersökning är taxibranschen den bransch i Sverige som har överlägset mest subventionerade anställningar. Elva procent av alla anställda i taxibranschen betalas av arbetsförmedlingen, 80 procent av dessa subventionerade anställningar utgörs av nystartsjobb. Men 88 procent av taxichaufförerna får sparken när subventionen tagit slut. Det är rent missbruk av människor och skattemedel.

Genom detta omfattande förstatligande av personalkostnaderna kan vi få den tragikomiska cirkusen med skattemedel; att åkerier med många subventionerade anställningar och därmed helt andra personalkostnader, lägger attraktiva bud på offentliga upphandlingar och därmed göds från två håll; både Arbetsförmedlingen och upphandlande kommun eller landsting. Dels är det ett slöseri med skattemedel och dels snedvrider det konkurrensen till förmån för de oseriösa åkerierna.

Taxiyrket har dessutom kommit att bli ett av de sämst betalda yrkena i Sverige enligt SCB. Bara bärplockare och cafébiträden tjänar sämre. Men bakom taxiförarnas lönestatistik döljer sig en hiskelig mängd övertid, så frågan är om inte man hamnar längst ned omräknat till en heltid på 40 timmar i veckan?

Sedan taximarknaden avreglerades år 1990 har mer än 30 miljarder kronor undanhållits från beskattning. Enligt Taxiförbundet så hanteras var 14:e krona i branschen svart. Självfallet är skattekontrollen mycket svårare bland en myriad av små åkerier, F-skattsedlar och svarta anställningar. I dag finns 6 800 aktiva utövare, allt från aktiebolag till enskild firma, som har tillstånd att bedriva taxiverksamhet, och skattekontrollen av dem är övermäktig Skatteverket.

Politiken i Sverige har inte råd att vända bort huvudet från taxibranschen och titta åt annat håll. Politiken måste ge branschen rätt förutsättningar att utvecklas sunt. Skatteverket måste ha en effektivare skattekontroll av branschen. Det måste finnas ett absolut krav på taxameter och digitala tömningsstationer där skattemyndigheten kan kontrollera taxameteruppgifterna mot inbetald moms och andra skatter.

Arbetsförmedlingen måste genast frysa läget för subventionerade anställningar inom branschen och sikta på att nivåerna rör sig nedåt till mer normala tre procent av de anställda som i andra branscher. Och sist men inte minst; det måste ställas krav i enlighet med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar. Om inte stat, kommun och landsting understödjer den svenska modellen och schyssta villkor, vem kan man förvänta sig då ska göra det?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.