”Stå upp för svenska värderingar och välfärd”

Det finns något som är väldigt svenskt och som är värt att bevara. Då tänker jag inte på midsommarfirande, blonda barn eller ens melodifestivalen. Vi är ett rymligt samhälle med plats för mycket mer än så. Det jag tänker på är välfärdsstaten.

Ni har kanske inte tänkt på det, men Socialdemokraterna vann. Vi har alla accepterat folkhemmet, en stat byggd på jämlikhet, jämställdhet och en trygghet för alla finansierad av en reglerad marknad. Det fina är att i stort sett alla ställt sig bakom den. Inte ens Vänsterpartiet kräver att allt ägande ska förstatligas, och till och med Moderaterna försvarar kollektivavtalen.

Vi bråkar mest om hur välfärdsstaten bäst kan bevaras. För att förstå hur eniga vi egentligen är kan man bara se på den pågående valrörelsen i USA, där Bernie Sanders närmast socialdemokratiska politik ställs mot kraven att montera ner Barack Obamas försök att ge alla fri sjukvård.

Välfärdsstaten är inte självklar. I en global, mångkulturell värld måste den hela tiden försvaras och förklaras. Precis som radioprogrammet Föregångslandet visade, är vi faktiskt ganska unika i ett internationellt perspektiv. De flesta av de drygt sju miljarder människor som inte bor i Sverige delar faktiskt inte alla våra värderingar.

Lek med tanken att 170 000 republikaner från Texas flyttade till Sverige. Vi skulle få en hätsk debatt om att offentlig sjukvård närmast är ett kommunistiskt förtryck.

Om lika många djupt troende katoliker och evangelikala kristna flyttade hit skulle vi få en debatt som ifrågasätter aborträtten och sexualundervisningen i skolorna. Jag tror inte att någon skulle försöka tysta alla debattörer som försvarar sjukvård åt alla eller kvinnans rätt att bestämma över sin kropp.

Sverige är ett öppet samhälle, och vi ska vara det. Även för oss går det naturligtvis en gräns för hur mycket vi kan hjälpa när alla andra bara tittar på, men principen måste vara att i tider av oro så vill vi hjälpa.

Men något är vansinnigt fel när den viljan att hjälpa övergår i en flathet där vi utan att reagera låter enskilda individer attackera det vi tror på. De principer som byggde folkhemmet kan bara bevaras om vi är beredda att försvara dem.

Det är faktiskt inte mindre allvarligt att en kvinna trakasseras av en ung man från ett annat land än när en svensk man trakasserar henne.

Självfallet tänker vi inte låta en enda svensk pappa, bror eller farbror hindra en ung kvinna från att förverkliga sina drömmar. Varför reagerar vi inte lika starkt när en familj med rötter i ett annat land vill skapa en helt olika framtid för sina söner och döttrar? Vi accepterar självfallet inte att en svensk man slår sin hustru. Men ser vi mellan fingrarna när en annan man hindrar sin fru från att ge sig ut på arbetsmarknaden?

Vi har ett folkhem vi med rätta är stolta över. Men vi kan inte utgå från att människor som flyttar hit från andra länder automatiskt känner till och förstår våra värderingar. Vi måste våga berätta om vad vi tror på och vi måste våga stå för fundamentet i vår välfärdsstat.

Vi kan inte ta för givet att våra värderingar delas av alla som kommer till vårt land, vilket Bi Puranen tydligt visar i en artikel i Forskning & framsteg i januari i år. För att ta ett par exempel: 92 procent av dem som definierar sig som muslimer i Irak anser att en fru alltid måste lyda sin man, enligt en studie från Pew Research. I USA anser bara halva befolkningen att sjukvård är en självklar rättighet som staten ska stå för, enligt Gallup.

Mina egna barn är inte särskilt blonda, jag ser inte ens på melodifestivalen och jag kan leva med att inte alla firar midsommar. Men jag har svårare att acceptera om de grundläggande värderingar som gör att jag tycker att det här är ett så bra land steg för steg försvagas.

Vi har hamnat i ett märkligt debattklimat där det inte alltid anses vara politiskt korrekt att stå upp för våra värderingar. Men priset om vi aldrig vågar stå upp för det svenska är inte att midsommar eller melodifestivalen hotas, det är att den jämställda och jämlika välfärdsstat vi ägnat 100 år åt att bygga på sikt hotas.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.