”SOS Alarm skapar trygghet och säkerhet”

REPLlK. I morgon torsdag väntas regeringen fatta beslut om en utredning av alarmeringstjänsten, där utgångspunkten är en sammanhållen larmkedja för att säkra trygghet och säkerhet för den nödställda.

En sammanhållen larmkedja innebär att den som behöver akut hjälp bara ska behöva ringa ett samtal till 112. I över 50 år har Sverige haft ett gemensamt nödnummer.

I en debattartikel anför Leslie Öqvist, ordförande för POSOM, att SOS Alarm bör säljas och att 112 bör förstatligas. Jag hyser all respekt för att det finns olika åsikter kring hur alarmeringstjänsten bör organiseras och vilket uppdrag och mandat olika aktörer ska ha.

Dock, det är vitalt att dessa uppfattningar är baserade på korrekt fakta och rättvisande beslutsunderlag. Dessvärre innehåller Öqvist debattartikel en rad allvarliga faktafel och missuppfattningar.

Ett av Öqvists huvudargument är att SOS Alarm uppvisar kvalitetsbrister som beror på att den kommersiella verksamhetens säkerhets- och jourtjänster tär på 112-uppdraget. Inget kan vara mer felaktigt beskrivet.

SOS Alarm har i dag 15 larmcentraler. Av dessa är 13 renodlade 112-centraler och de två resterande renodlade inom säkerhets- och jourtjänster. Personalen har olika verksamheter, sitter i fysiskt skilda lokaler, har skilda rekryterings- och utbildningsprocesser.

För att bli 112-operatör krävs att man genomgår flera månaders utbildning, teoretisk vid vår SOS-skola i Uppsala varvad med handledning på plats vid den egna hemmacentralen. Det stämmer således inte att våra operatörer är outbildade, vilket är ett annat av Öqvists argument.

Att SOS Alarm genom åren har haft en brist på sjuksköterskor är visserligen sant, men det är en generell samhällsutmaning. Svaret på frågan är således inte att förstatliga 112, utan här behövs breda insatser för att göra yrket mer attraktivt.

Därtill behöver vi en diskussion och samsyn kring hur vi bäst nyttjar den ändliga resurs som sjuksköterskor utgör, för att säkra att vi har ett effektivt arbetssätt samtidigt som patientsäkerheten inte äventyras.

Öqvist anför även att landstingen är missnöjda för att vi har för få sjuksköterskor. Detta stämmer bara till viss del. Vi har i dag avtal med 19 av 21 landsting. I dessa avtal finns det exempel på allt från krav på att alla vårdsamtal ska prioriteras av sjuksköterska, till att inga samtal behöver ha denna kompetens.

Det finns heller inte någon internationell evidens för att kvaliteten skulle höjas om en sjuksköterska avgör i samtliga vårdärenden.

Västmanland och Uppsala, har valt att gå i egen regi. Tvärtemot vad de anför, har svarstiderna inte förbättrats. Vi har visat att det, ur medborgarens perspektiv, faktiskt gjort att svarstiden fördröjs med upp till en minut i snitt.

Det stämmer att SOS Alarm på senare år har haft svårt att nå upp till medelsvarstider om åtta sekunder. Det bör i sammanhanget dock beaktas att den ersättning som SOS Alarms får från staten för 112-uppdraget nominellt har varit oförändrat sedan år 2006.

Vi har visserligen fått engångsvisa förstärkningar sedan 2014. Dock, den minskade ramen har gjort att vi tvingats stänga fyra centraler samtidigt som antalet nödsamtal ökat med 30 procent de senaste fem åren.

SOS Alarm ser nu mycket fram emot den statliga utredningen. Vi kommer att bistå med all vår kunskap och kompetens för att utredaren ska komma fram till ett förslag som säkerställer ett tryggare Sverige för alla. Vi välkomnar även Leslie Öqvist att bidra till detta på ett konstruktivt sätt!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.