Debatt
Socialtjänsten
3 januari 2017 kl 22:28

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Socialtjänstens kris kostar miljarder

Arbetsbelastningen och låga löner har gjort att de anställda inom socialtjänsten flyr. Svårigheten att rekrytera har kostat kommunerna 2,5 miljarder kronor de senaste två åren. Nu kräver Akademikerförbundet SSR lönelyft för erfaren personal.

Det här är en opinionstext

De senaste åren har personalkarusellen i socialtjänsten snurrat i en ond spiral. Dålig arbetsmiljö och låga löner har lett till att många slutat, och till tyngre arbetsbörda för de som stannat. Den höga personalomsättningen har kostat socialtjänsten minst 2,5 miljarder kronor på två år – och då är inte kostnader för inhyrd personal inräknad. Nu krävs kraftfulla insatser för att komma tillrätta med problemen.  

Akademikerförbundet SSR organiserar cirka 70 procent av Sveriges socialsekreterare. Våra medlemmars situation är därför sannolikt representativ för hela socialtjänsten. 

Bland våra socialsekreterarmedlemmar var det cirka 20 procent som valde att sluta sitt jobb under 2014 och året därpå slutade ytterligare 25 procent. Sju av tio som slutade lämnade socialsekreterarjobbet helt, för att istället göra något annat. Uppsägningarna inträffade samtidigt som många kommuner behövde bygga ut sin verksamhet. Sammantaget ledde det till uppskattningsvis 7 000 nyanställningar på två år, eller drygt 40 procent av personalstyrkan. 

Det säger sig självt att så omfattande nyanställningar sätter stora spår i verksamheten. Chefer får lägga extremt mycket tid på rekrytering. Erfaren personal behöver stötta många nya kollegor. Unga som börjat jobba i socialtjänsten har ofta betalat ett högt personligt pris i form av stress och utbrändhet. Kvaliteten i verksamheten blir också sämre när de som är i kontakt med socialtjänsten ständigt får nya handläggare.

Anders Johrén, forskare och författare inom personalekonomi, har utarbetat en modell för kostnaderna för personalomsättning i socialtjänsten. Sammantaget för rekrytering, introduktion och inskolning uppskattas en nyanställning kosta cirka 340 000 kronor, vilket sannolikt är lågt räknat. 

De cirka 7 000 nyanställningar av socialsekreterare som skedde 2014 och 2015 har enligt denna modell kostat landets kommuner cirka 2,5 miljarder kronor. Det är hisnande summor. Därutöver har omfattande resurser lagts på att hyra in personal från bemanningsföretag. 

En viktig orsak utöver den höga arbetsbelastningen till att personalen flytt från socialtjänsten är lönerna. Socionomer har idag större möjligheter än tidigare att välja arbetsgivare och få bättre betalt. Den hårdnande konkurrensen har drivit upp lönerna framför allt för yngre och rörliga socialsekreterare, men lönerna för mer erfaren personal har inte hängt med. En socialsekreterare får endast några tusenlappar mer i månaden som tack för decennier av erfarenhet. 

Rätt utformade kan strukturella lönesatsningar bromsa den pågående personalkarusellen och minska behovet av bemanningspersonal. Det är ett viktigt faktum i avtalsrörelsen 2017, som nu drar igång.

Vi menar att kommunerna behöver göra ordentliga analyser av löneökningsbehovet på varje arbetsplats och göra överenskommelser, utanför den årliga löneöversynen, om strukturlönesatsningar för att kunna behålla personal. Alla kommuner behöver en åtgärdsplan för hur löneläget ska justeras. Kommunerna måste också se över hur arbetsbelastningen kan minskas genom till exempel mer administrativa resurser.  

Den extrema personalomsättningen i socialtjänsten har varit ett slöseri med både skattemedel och mänskliga resurser. För att få ökad stabilitet krävs en lönestruktur som premierar erfarenhet. De kommuner som satsar på sina  erfarna socialsekreterare kommer bli vinnare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.