Socialchefer: Tuffare tag löser inte problemen

Vi vet av erfarenhet också att frågan om kriminalitet är komplex. Den kräver god kunskap om vilka faktorer som kan orsaka att barn och unga utvecklar lagöverträdande beteenden. Socialtjänsten har en viktig roll i uppgiften att tidigt upptäcka barn som riskerar att utveckla en kriminell livsstil.

För att förstå när, var och hur olika åtgärder ska sättas in för varaktiga resultat behöver vi fokusera på helheten; på individen, miljön och de situationer som kan ge upphov till problem.

”Förebyggande arbete och tidiga insatser” blir det sällan löpsedelsrubriker av. Men det är investering i just sådant arbete som lönar sig. Forskningen visar att en tidig kriminell debut ger längre och allvarligare brottskarriär, därför är det viktigt att påverka individen och dess omgivning så tidigt som möjligt.

Fängelse är dyrt. Dit går pengar som kunde ha investerats i långsiktiga insatser som minskar ojämlikheten i människors livschanser och på riktigt ökar tryggheten i samhället, för alla.

Såväl svensk som internationell forskning visar att strängare straff varken hejdar rekryteringen av nya brottslingar, minskar brottsligheten eller antalet brottsoffer. Däremot visar den att repressiva metoder – ”tuffare tag” – ökar ojämlikheten.

Studier visar att unga som begår brott återfaller i mindre utsträckning om påföljden blir lindrigare och de får möjlighet att gå klart skolan. Unga män som, i stället för fängelse, får villkorlig dom eller skyddstillsyn har lägre återfallsfrekvens och lyckas bättre på arbetsmarknaden. Ungdomar som med stöd från sociala insatsgrupper och avhopparverksamhet har lyckats komma ifrån den kriminella banan säger att det som hjälpt dem, förutom vettigt boende och sysselsättning, har varit att någon trott på dem, stått kvar och att de känt att det funnits både ”koll” och ett personligt engagemang.

Detta styrker vad den beprövade kunskapen redan sagt: Ett tillits- och relationsskapande arbete har en avgörande betydelse. Och ett relationsskapande förhållningssätt hindrar inte att vi aktörer som finns runt den unge är mycket tydliga med vilka normer och regler som gäller. 

Individuella insatser är en av socialtjänstens viktiga uppgifter. För riktigt varaktiga resultat bör de kombineras med insatser till grupper, ofta hela bostadsområden. Särskilt viktigt är det i de segregerade, otrygga områden som definieras som ”särskilt utsatta”. Barn ska inte behöva växa upp med den stämpeln, inte heller riskera att behöva leva upp till den.

Ska vi komma tillrätta med ungdomskriminaliteten kan vi inte enbart ropa på tuffare tag. För att lyckas måste alla samarbeta: socialtjänst, skola, polis, hälso- och sjukvård, med flera.

Minst lika viktigt som att polis och åklagare får mer resurser för att ta hand om redan begångna brott, är att socialtjänsten får de resurser som krävs för att klara sitt uppdrag – att förhindra att barn växer upp till brottslighet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.