Debatt
Socialtjänsten
2 oktober 2015 kl 06:15

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Socialchefer: Extrem belastning kräver resurser

En kraftig ökning av både ensamkommande barn på flykt och orosanmälningar om barn som far illa tar upp allt mer av socialtjänstens knappa resurser. Föreningen Sveriges socialchefer ser med oro på att det tidiga stödet riskerar skymmas av de akuta insatserna och kräver att staten skjuter till medel.

Det här är en opinionstext

Det här är inte en artikel om ensamkommande flyktingbarn. Det här är en artikel om att vi måste värna om socialtjänstens möjligheter att ge tidigt stöd oavsett varifrån barnet eller den unge kommer.

En viktig uppgift för socialtjänsten är att i ett tidigt skede fånga upp den som behöver hjälp och stöd för att hinna vända en negativ utveckling innan problemen växer sig för stora. 

En nyckel till tidig upptäckt är att socialtjänsten arbetar uppsökande och informerar om det stöd som finns att få. Samverkan är en annan – att socialtjänsten samverkar med förskola, skola, fritids och barn- och elevhälsovård är en nödvändighet för att förstärka barnets skydd i dess närmiljö.

En annan nyckel är att göra det enkelt för medborgaren att söka upp socialtjänsten för råd och stöd utan att det ska behöva prövas och registreras. Socialtjänstens insatser kan nämligen ske antingen genom bistånd (myndighetsutövning, dvs. beslut fattas efter utredning om att det finns ett behov av stöd och hjälp) eller genom stöd och service (öppna hjälpinstanser som medborgaren frivilligt eller på anmodan kan söka upp).

Den som får kontakt med socialtjänsten i ett tidigt skede är oftast mer benägen att ta emot stöd och service i öppenvård. Delaktighet, inflytande och motivation ökar, vilket bidrar till en positiv utveckling. 

Tyvärr ser vi i dag flera faktorer som påverkar och försvårar tillgången till tidiga serviceinsatser. Det råder stor osäkerhet inom den sociala barn- och ungdomsvården om när och i vilka ärenden individuella socialtjänstinsatser får ges som service i stället för som bistånd.

Många socialsekreterare väljer därför att ta det säkra före det osäkra och öppna en utredning i stället för att rekommendera servicetjänster. Utredningen i sig innebär att mycket tid måste läggas på dokumentation som kanske inte behövts för att tillgodose ett begränsat, tidigt behov. Det i sin tur bidrar till ökad arbetsbelastning hos socialtjänsten utan att det ger direkt effekt för barnet i fråga.

Arbetsbelastningen är en riskfaktor i sig. Antalet ensamkommande barn på flykt har ökat långt över alla prognoser. Tillsammans med det ökade antalet orosanmälningar ger det konsekvenser för socialtjänstens hela barn- och ungdomsverksamhet: Lagen kräver utredning för varje individ, och med samma knappa resurser som tidigare knuffar de akuta ärendena undan andra behov och uppgifter. 

På många håll har socialtjänsten just nu inte resurser för att ta sitt förstahandsansvar för den samverkan som skulle behövas för att främja förebyggande insatser och tidig upptäckt.

Även om kärnverksamheten för socialtjänsten är och måste vara att möta de barn och unga som har de största och mest akuta behoven får det inte ske på bekostnad av frivilliga tidiga öppenvårdsinsatser.

Uppdragen får inte ställas mot varandra, vilket kan bli en effekt om dagens situation får fortgå utan att socialtjänsten ges rätt förutsättningar för att klara hela sitt uppdrag.

Verksamheten för barn och unga behöver präglas av en helhetssyn. Olika insatser måste komplettera varandra på ett medvetet och strukturerat sätt och professionens samlade kunskaper tas tillvara. På så sätt skapar vi bästa nytta för de barn, unga och föräldrar som vi finns till för.

Stöd och skydd för barn och unga måste alltså handla om både akuta, tidiga och fördjupade insatser, likaväl som att använda de resurser som finns på ett kompletterande sätt.

Den extraordinära arbetsbelastning som många av landets kommuner nu upplever kräver att staten omgående skapar bättre förutsättningar för en rimlig arbetssituation och skjuter till resurser, så att socialtjänstens viktiga förebyggande arbete för barn och unga inte måste läggas på is på grund av brist på personal och pengar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.