Debatt
Integration
21 augusti 2018 kl 11:27

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Sociala företag – en lyckad plattform för integration

Vem vågar anställa en ensamkommande som saknar CV och referenser? Genom en snickerifabrik i Skillingaryd och ett café i Norrtälje – så kallade sociala företag – får ungdomar en plattform ut i såväl det svenska samhället som arbetsmarknaden. 

Det här är en opinionstext

Vår hypotes när vi startade var att ett arbetsintegrerat socialt företag skulle kunna vara en bra plattform för integration. Inte för att i första hand få ett permanent arbete, men för att vara det första steget för att komma in i både arbetsliv och samhälle. Tack vare medel från Arvsfonden har vi testat vår idé på två orter med helt olika förutsättningar.

I småländska Skillingaryd initierade vi en snickerifabrik som har arbetat nära industrin i det så kallade Möbelriket. Där har ungdomar blivit ”job ready” och de har sedan fått chansen att pröva på arbete inom möbelindustrin, som ropar efter arbetskraft. I Norrtälje initierade vi ett café med fair trade, ekologiska och närproducerad varor som profil i ett naturskönt friluftsområde. Tillsammans har vi erbjudit över 100 ungdomar plats.

En insikt som vi fått under arbetets gång är dock att regeringen saknar såväl kunskap om de sociala företagens möjligheter som en politik för att de ska kunna utvecklas. 

Vi vill därför dela med oss av följande erfarenheter:
•    De sociala företagen har varit en utomordentlig tacksam miljö för ungdomarna att starta sin karriär in i samhället. Företagen är ”på riktigt”, samtidigt är de anpassade efter ungdomarnas behov och profil. Det har varit meningsfullt för ungdomarna.
•    Utifrån det sociala företaget som plattform har det funnits tid, intresse och motivation att söka sig vidare till arbete eller fortsatta studier.
•    Arbetssituationen är utmärkt för att både lära sig mer om arbetet, kunna ställa en massa frågor om hur samhället fungerar och samtidigt få nya kamrater.
•    Vi har verkat i branscher där det finns behov av arbetskraft. Därigenom har vi varit en resurs för lokalt näringsliv.
•    Genom våra lokala nätverk har vi stor möjlighet att förmedla kontakter till övrigt lokalt näringsliv.
•    I många fall har de kommit tillbaka för att arbeta extra eller hoppa in som vikarier i de fall de har fortsatt med studier.

Trots att vi vet att det inte är så lätt att få arbete efter avslutade SFI-studier, finns ungdomarna till stor del kvar inom kommun och Arbetsförmedling. Det verkar finnas en ovana att samarbeta med civilsamhället från myndigheternas sida.

Vi gör stor nytta för målgrupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. En arbetsförmedlare vädjande nyligen till en av oss om att anställa en person efter avslutad praktik: ”Snälla, försök att anställa henne. Ni är hennes enda chans för henne att få ett arbete”. Hon fick anställning.

Vår erfarenhet är att människor både vill och kan arbeta efter förmåga. Men det är inte så lätt att driva företag med personer som ofta har låg utbildningsnivå, är osäkra och behöver mycket stöd. Arbetsförmedlingen har olika instrument för att kompensera en funktionsnedsättning, men det behövs också ett stöd i själva arbetssituationen. En enkel insats skulle vara att inrätta ett handledningsstöd för personer som får arbete i de arbetsintegrerade sociala företagen. Det är också något som Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har föreslagit till tidigare regering. Men ingenting har hänt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.