Ska det finnas socialbostäder i Sverige? Hela debatten

Sociala bostäder – en väg till minskad hemlöshet

Sveriges Allmännytta riskerar att kväva en viktig debatt om en svensk modell för sociala bostäder innan den ens har börjat. När över 30 000 personer saknar en fast bostad måste vi pröva alla möjliga lösningar och koncept – även sådana som hittills inte använts i Sverige, replikerar Stockholms Stadsmissions direktor Marika Markovits. 

Replik.  Anders Nordstrand och Jörgen Mark-Nielsen vid Sveriges Allmännytta dömer ut förslag om att utveckla en svensk modell för sociala bostäder (Dagens Samhälle 12 augusti). Deras argumentation håller inte. Den riskerar också att kväva en viktig debatt innan den ens har börjat.

Det bästa vore – och här håller vi självklart med Nordstrand och Mark-Nielsen – att särlösningar för ekonomiskt utsatta hushåll inte behövdes. Men i dagens Sverige ser verkligheten annorlunda ut. Tiotusentals människor har ingen möjlighet att få en lägenhet vare sig i allmännyttan eller hos privata hyresvärdar. 

Artikelförfattarna hävdar att sociala bostäder blir dyra och kräver en regleringsapparat för att hindra missbruk. Sannolikt ligger det något i detta. Men de lösningar som föreslås i artikeln – billigare nyproduktion, en stor skattereform och radikalt ökade bostadsbidrag – saknar realism. Förslagen är förvisso vällovliga men skulle kosta mångmiljardbelopp, är partipolitiskt kontroversiella och skulle ta många år att förverkliga.

Att utveckla en svensk modell för sociala bostäder är däremot både realistiskt och genomförbart. Vi kan inspireras mycket av erfarenheter ute i Europa. Alternativa boendelösningar som inte är marknadsstyrda, som sociala bostäder, finns nämligen i många andra länder.

I Danmark utgörs till exempel cirka 20 procent av bostadsbeståndet av almene boliger (allmänna bostäder). Bostäderna uppförs, ägs och drivs av icke-vinst¬drivande kooperativ som styrs av de boende. I Finland utgör sociala bostäder ungefär hälften av beståndet av hyresrätter i landet. I Nederländerna bor 75 procent av alla hyresgäster i sociala bostäder, varav nästan hälften är småhus eller radhus.

I svensk debatt finns en schablonbild om att sociala bostäder alltid skulle vara lika med segregation och stigmatisering. Men den sortens problematik finns förstås även i Sverige – trots att vi inte har sociala bostäder. Nedslitna och enahanda förortsområden har mer att göra med bostadsbristen som sådan och med olika stadsbyggnadsideal än med huruvida upplåtelseformen är sociala bostäder eller sedvanliga hyresrätter.

I ett läge där över 30 000 personer saknar en fast bostad måste vi pröva alla möjliga lösningar och koncept – även sådana som hittills inte använts i Sverige. Hit hör sociala bostäder. Från Stockholms Stadsmissions sida vill vi, tillsammans med andra parter, förutsättningslöst undersöka hur sådana projekt kan utvecklas i vårt land. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.