Lars-Erik Holm med flera är oroliga för att rökning är en stark källa till ohälsa. Om den oron var äkta, skulle det finnas all anledning att låta Sverige vara ett föredöme i världen. I stället för att peka ut länder som Nya Zeeland, Irland, Finland eller Skottland är det faktiskt mycket enklare att peka på exemplet Sverige. Svenska män har sedan lång tid låg rökprevalens och följaktligen också lägst andel dödsfall inom EU som beror på rökrelaterade sjukdomar. Förklaringen är enkel: snus!
Det svenska snuset är ett folkligt förankrat njutningsmedel med månghundraåriga traditioner. Cigarrettrökning blev populärt i mitten av 1900-talet och då minskade andelen snusare. När hälsoriskerna med rökning blev allt mer uppenbara, och portionssnuset introducerades, ledde det till en renässans för snuset. I dag finns omkring en miljon snusare i Sverige och färre än var tionde man röker dagligen. Det leder till att färre personer drabbas av de sjukdomar som debattörerna helt korrekt lyfter fram som skadliga eller dödliga.
Snus är förbjudet i Skottland, Irland och Nya Zeeland och enbart tillåtet för personligt bruk i Finland. I samtliga dessa länder är det vanligare att män röker än i Sverige. Den som fokuserar mer på resultat och utfall än på intentioner och önsketänkande, kan inte annat än vara stolt över Sverige och den svenska snustraditionen. Finland förbjöd försäljning av snus i samband med EU-medlemskapet, vilket lett till ökat rökande då snus är svårt att få tag på.
Redan 2005 konstaterade Socialstyrelsen följande:
- ”En enkätundersökning med 1 000 tidigare och 985 nuvarande dagliga rökare har visat att de som använt snus vid rökstopp hade en 50 procents högre sannolikhet att förbli rökfria”
- ”För varje snusare som börjar röka är det fyra rökare som går över till snus när de slutar röka.”
- ”…dessa resultat tyder på att nettoeffekterna av de ändrade tobaksvanorna i folkhälsohänseende är positiva, eftersom rökning är så mycket farligare för hälsan än snus
Snus är inte i sig någon hälsoprodukt, men varken Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten kan vid förfrågan uppvisa några siffror eller beräkningar som visar att snus skulle orsaka några offentliga utgifter eller belastning på vården. Snuset kostar för konsumenten, som sammanlagt bidrar till statskassan med närmare fyra miljarder kronor per år i punktskatt och moms. Det är alltså ren moralism som ligger bakom det felaktiga perspektivet att blanda ihop rökning och snus.
Eftersom snus tillverkas enligt livsmedelslagstiftningens hårda krav på hygien, bakteriehalt och låga gränsvärden för potentiellt skadliga ämnen, är det en produkt som är noga kontrollerad och som har tydlig information till konsumenten. Det finns helt enkelt ingen motsvarande produkt i världen!
I flera länder, inklusive Sverige, pumpar läkemedelsbolagen ut marknadsföring för nikotinläkemedel som kan köpas i de flesta butiker. Få länder utanför Skandinavien har dock ett utbrett bruk av snus. Ställd inför dessa fakta är två slutsatser möjliga att dra. Antingen har förekomsten av snus som tillfredställande alternativ till den välkänt farliga rökningen redan lett till hundratusentals svenskar frivilligt valt det bättre alternativet. Eller så är det en ren slump att Sverige har bland den lägsta rökningen i världen.
Så visst behövs det ett perspektivskifte, från att fanatiskt vara emot alla former av nikotin- och tobaksbruk till att vara för en sundare – frivillig – skademinimering. Ett sådant skifte kräver dock att personer som investerat hela sin tidigare karriär på att vara emot all tobak, måste lära sig att skilja på rökning, snus, tobak och nikotin. Empirin visar att det är lättare att sluta att snusa än att sluta vara emot snus.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
