Kommunerna anstränger sig till det yttersta för att lösa bostadssituationen för de nyanlända som anvisas och för många av de efterkommande anhöriga. Det blir inte alltid den egna lägenheten som vi skulle önska, men med delade bostäder, tillfälliga moduler och inneboenden hos privatpersoner som öppnar sina hem kan många nyanlända börja sin etablering.
Men allt fler kommuner tvingas använda nödlösningar i tillfälligt uppställda lokaler, vandrarhem och campingstugor när alternativen har sinat. Och många enskilda nyanlända och familjer hankar sig fram på egen hand mellan olika mer eller mindre ohållbara boenden. Det är ingen bra start i Sverige.
Under året ska staten anvisa kommunerna nästan 22 000 nyanlända för bosättning. Alla ska erbjudas en bostad. Tillsammans med nyanlända i eget boende och anhöriga ska totalt 70 000 nyanlända bosätta sig i kommunerna. Nästa år väntar vi minst lika många. Med mottagandet från 2015 ansvarar kommunerna nu också för boende till 27 000 asylsökande ensamkommande barn och 9000 ensamkommande barn och unga som har beviljats uppehållstillstånd de två senaste åren. I kommunerna bor även 110 000 asylsökande vuxna och familjer, varav 70 000 i Migrationsverkets anläggningsboenden och 40 000 i eget boende.
Mottagandet är ojämnt spritt över landet och det är inte svårt att se att konkurrensen om lägenheter och olika boenden är stor, bara för de här målgrupperna. Därutöver efterfrågar många andra - ungdomar, studenter, personer som flyttar till jobb och äldre, för att nämna några - ett passande boende utifrån sina behov. En egen bostad och fast punkt är en grund för ett värdigt, tryggt och aktivt liv för de allra flesta av oss.
Stat och kommun har ett gemensamt ansvar för nyanländas etablering. Kommunerna agerade ansvarsfullt och konstruktivt för att hjälpa staten under förra höstens stora asylmottagande. Bosättningslagen är en del lösningen för få ett effektivare och jämnare mottagande av nyanlända men den löser inte bostadsbristen. Nu behöver regeringen och dess myndigheter ta hänsyn till enskilda människors livssituation och underlätta för kommunernas uppdrag. SKL föreslår ett antal snabba och viktiga åtgärder för fler och bättre bostadslösningar:
- Uppdra åt Migrationsverket att ha en samordnad strategi för asylboenden och bosättning av nyanlända efter uppehållstillstånd. Riktiga lägenheter som idag används i asylmottagandet behöver överlåtas till mottagandet av nyanlända. Flyttkaruseller kan undvikas genom en långsiktig planering för anläggningsboenden. Bosättningen efter uppehållstillstånd bör ske enligt närhetsprincipen och kommunernas möjligheter över året.
- Låt kommuner som vill, ta emot fler nyanlända än sitt kommuntal för att möta ökade behov på den lokala och regionala arbetsmarknaden.
- Ge statliga bolag och myndigheter ett tydligt uppdrag att inventera sitt fastighetsbestånd och bistå kommunerna och nyanlända med nya och befintliga bostäder.
- Säkerställ nyanländas möjligheter att betala hyra för olika bostadsformer. Idag ges ersättning bara för egen bostad, vilket nästan ingen kan få. Även nyanländas försörjningsglapp innan etablering och mellan tillfälliga uppehållstillstånd måste åtgärdas.
- Staten behöver samordna sig i byggprocesserna och prioritera bland olika intressen. Hinder för ökat bostadsbyggande i form av riksintressen, strandskydd och bullerkrav behöver undanröjas.
- Enklare regelverk behövs för att återföra ombyggda lokaler i bostadshus till bostadsanvändning. Likaså för att uppföra tillfälliga bostäder genom bättre möjligheter till tidsbegränsade bygglov. Regeringen har aviserat sådana åtgärder men regelverket måste komma på plats fort, inte om ett halvår. Det bör också övervägas att ge regeringen möjlighet att besluta om undantag från bestämmelser i plan- och bygglagen för tillfälliga bostäder till nyanlända vid ett stort mottagande.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
